02.02 2006 - 05.12 2008

Idag mina vördade bloggläsare är det 2 år sedan min kära blåmes Hugo dog. Det var en sorgesam dag måste jag säga. Jag och Winchester (som var den enda fågeln här som kände honom) har roat oss med att tända ljus. Winchester fick inte hantera tändstickorna trots ihärdigt tjat från hans sida. På graven lyser nu en islykta som våra hönor tillverkade i sin vattenautomat, det var kanske inte ett medvetet drag från deras sida men när det blir -15 grader på natten är det lätt hänt att vattnet fryser även i hönshuset. (På morgonen serverades det givetvis nytt varmt vatten bör jag kanske tillägga.)

Ljuva minnen

Jag hittade just en nästan 2 år gammal bild och inser att mina fåglar inte alls blivit sjukare med åren, det är precis lika vansinnigt här som det alltid varit. På bilden ses Winchester, Hugo (må han och korvtårna vila i frid) samt Avril (med tanke på hennes humör tvivlar jag på att hon vilar i någon större frid), här strider de om godiset, som synes vågade de inte gå närmare Avril än på ett utfalls avstånd.

Aaah, ljuva tider *tänder pipan och sörplar i mig ännu en kopp the*

4 år

Om Hugo hade levt hade han fyllt 4 år idag! Vi kanske inte dragit igång någon jättestor fest eller så eftersm det vore lite konstigt, men Hugo är värd att minnas oavsett. Han var en speciell liten farbror.

Ett år

Idag är det ett år sedan Hugo dog. Detta har uppmärksammats genom att fåglarna fick äta blåbärsris och jag ska ut och tända ett ljus på hans grav. Dessutom har jag återigen letat upp denna legendariska (och framförallt sinnessjuka) film. Hugo i sitt esse:

Tjoff

Jag visste att de hade något skumt för sig! Jag känner de små psykopaterna trots allt. Igår morse hittade jag två stora fjäderhögar formade som en hånfull grimas nedanför en sittpinne. Det ruggas alltså här nu. Och när jag tittade på gamla bilder hittade jag en på Hugo, han hade inte en alltför smakfull frisyr vissa ruggningar det medges.

Nämen gullegull

TITTA vad jag hittade! Hugooooo *kärar ner mig totalt och glömmer helt vad jag hade tänkt skriva om*

Bitterness

Fåglarna bara piper runt och är glada. Nu har de svärmat runt mitt huvud två timmar i sträck och pipit om hur "sött det egentligen är med en efterbliven matte". Jag saknar Hugo, han kunde det här med surhet. Och Avril hade humör så det räckte. Ack hur har jag begåvats med dessa glädjens fåglar.

Hugo

Idag är det 3 år sen Hugo och jag träffades för första gången. Vilka minnen. Jag var lycklig och han var livrädd. Det enda gemensamma vi hade var väl att bådas adjektiv började på L...
Den upmärksamme kan dessutom se att han fortfarande hade klor här. Det var tider det.

2 år

Pytteliten, ljusgrön och med äppelkinder

Bilden är tagen för nästan exakt 2 år sedan. (12.3.07). Hugo erkände motvilligt att fjantbebisen var bra att ha ibland. Just idag för 2 år sedan kom Winchester åkande från sin mormor till mig. Som privatchaufför hade han givetvis moster H. Jag minns hur lycklig Hugo blev när han fick sin alldeles egna fågel. Hans första och förmodligen enda riktiga vän. Jag är så glad över att Winchester alltid fanns där för honom, och för mig. Ingen behövde någonsin vara ensam mer. Lilla gris. Grattis eller vad man nu säger, jag hoppas att det blir många fler år tillsammans.

3 år

Idag ungefär skulle Hugo ha fyllt 3 år. Jag vill minnas att förra årets stora dag var aningen gladare.

Årskrönika

Då har även vi skramlat ihop till år årsberättelse (bättre sent än aldrig heh). 2008 har varit ett långt år ur fågelsynpunkt. Med mycket bra och tyvärr endel dåligt.

Innan ni börjar läsa det här inlägget är det en sak ni bör lära er ang länkar:
Istället för att bara klicka på länken (och således slussas iväg från den här sidan), bör ni högerklicka på länken och välja "öppna i ny flik" alternativt "öppna i nytt fönster". Då slipper man försvinna iväg från huvudsidan stup i kvarten.

Januari
Bloggen föddes. Och det visade sig vara förvånansvärt roligt att blogga här. Jag har haft ungefär 1000 bloggar som jag stängt ner eftersom jag hållit på att dö av tristess vid tanken på uppdatering. Men dylika öden hotar ej denna blogg. (då skulle fåglarna lyncha mig)Det var också en mycket viktig dag då Winchester fyllde 1 år, det firades med pompa och ståt. Men som jag tidigare sagt är han mentalt 8 veckor gammal, och det kan inga födelsedagar ändra på.Vägde fåglarna och insåg att Avril var tjock som ett troll och rund som en boll. Winchester också tjock men inte lika brutalt fet som Avril. Bantningskuren inleddes


Februari
Hugo fyllde 2 år . Vem kunde ana att det skulle bli hans sista födelsedag. Hade vi vetat det hade vi helt klart firat dagarna sju och betydligt vildare. Nu nöjde vi oss med hirs och roliga saker vill jag minnas.

Mars

Vi framstår som riktiga partyprissar men nu ägnade vi oss åt att fira att Hugo bott här 2 år och Winchester 1. Vi smygfirade också min födelsedag, något som jag vill minnas att ni bloggläsare (haha som vi hade fler läsare än mig och Knytt då) slapp höra om det. På tal om att slippa saker slapp jag hirstårta och fick istället en tårtbuffé av godare slag. Fåglarna fick inte vara med för Avril var fet.Vi ägnade oss även åt att fota en påskbild av sällan skådat slag.

April

Om vi nu ska hitta något att fira så firade vi vår femte prenumerant. I övrigt verkar det inte ha hänt någonting värt att dokumentera trots att jag desperat läste alla aprils inlägg tre gånger för att hitta något vettigt. Avril gjorde sitt bästa för att liva upp situationen.

Maj

Åh om jag ändå kunde minnas något från maj. Jag vet att fåglarna är roliga mest hela tiden så jag förstår inte varför jag inte minns det. Jag var fullt upptagen med att förbereda för de kommande hönsen och bygga ett nytt träd . Och fåglarna passade på att upptäcka tjusningen med att förstöra datorer.

Juni

Äntligen sommar! Det är väl orsak till att fira om något. Hönsen flyttade in, fåglarna fick ännu en människokusin, och det åts gräsfrön dagarna i ända.

Juli

En underbar månad. Vi var hos Knytt ett par veckor, när jag åkte hem stannade fåglarna kvar för att fira sommarlov ytterligare någon vecka. Hugo blev kär i Flaxe, Winchester blev kär i Coco men bara när Avril tittade bort. Knytt passade även på att ringmärka Hugo under vilda protester från hans sida. I juli flyttade också Petronella in genom en synnerligen lyckad och överraskande kupp från Knytt och Syster H, och med det hade vi äntligen nått det magiska talet 4.

Augusti

Avril fyllde 1 år! Mycket trevligt mycket trevligt. Jag minns att jag låg i sängen med min då gamla skruttiga laptop och bloggade både här och på forumet för att hinna innan sovdags. Avril fick en skojig leksak men ett minimum av hirs eftersom hon efter 8 månaders bantning fortfarande var fet till och från. Vi samlade på oss kilovis med gräsfrön, rönnbär, grobladsstänger och annat som inte skulle vara tillgängligt under vintern.

September

Inte mycket spännande. De fortsatte förstöra saker, Petronella gick från avelsfågel med voljärliv till gosfågel på kort tid, och Hugo gillade plötsligt att bli kliad. Winchester var som vanligt mest glad och fluffig.

Oktober

Jag byggde några gym , Hugo kranbadade (lite ofrivilligt), vi blev utvalda som reklamnissar på bloglovin (men JAG såg då inte av någon reklam från dem), vi utvärderade bantningen och insåg att Avril är en jojobantare. Dessutom började Winchester köra med sitt mupptrick varje gång jag plockade fram en kamera. Det har han fortsatt med på VARJE bild sen dess. Och vi firade såklart att Avril bott här i ett år (Hugo var inte ett dugg parysugen)

November

Winchester och Avril blev farbror respektive moster till två mycket söta bebisar (som jag absolut måste blogga om någon dag, "Doris" bor i alla fall här), jag köpte en ny dator (som fåglarna trodde var deras bloggdator som de fått av de stora mängder pengar de fått av sina fans. Jag sa inget om hur det egentligen låg till)

December

Hugo var döende och ställde sig i bebiskö för att undvika att jag klantade till det. Allt var sorgligt. Hugo dog och allt blev om möjligt 10000 gånger sorgligare. Sen framstod allt som värdsligt och onödigt men både jag och fåglarna fick jättefina julklappar. Dock utan Hugo. Och det gjorde allting så mycket sämre. Buster flyttade in lite tillfälligt för att sedan få flytta till Knytt.

Spännandespännande

Innan Hugo dog ställde han sig i kö hos Knytt, han var nämligen inte alls säker på att jag skulle kunna axla ansvaret och se till att hans lillebror Winchester blev räddad ur klorna på das bitches. (Både Avril och Nella är nämligen ute efter honom, själv är han kär i en pinne).
Hur som helst, i kö ställde han sig. Han ville inte ha en grå för gråa fåglar är elaka. Och han ville inte ha en blå för det var bara han som fick vara blå sa han. Han tilldelades plats 28 i kön, men igår pratade jag med Frida, som har Winchester kullsyster Stewie, och hon kunde inte ha någon fågel än så hon undrade om jag ville att vi skulle byta plats. Så nuu har Hugo plötsligt plats 2 i kön! Magi! Nu väntar vi bara på rätt bebis samt ett tillfälle att åka och hämta den på.

Tack!

Tack för era fina ord! Jag tror inte ni förstår hur glad jag blir över allt fint ni säger. Både här, på forumet och i olika bloggar säger ni helt underbart snälla saker. Jag blir så rörd. Jag är nästan säker på att Hugo är mycket nöjd över all uppståndelse. Det känns bara så orättvist att en av de underbaraste fåglar jag någonsin mött inte ens fick fylla tre år. För hans skull är jag inte ledsen, han har det säkert alldeles utmärkt där han är nu, men för min och fåglarnas skull är jag otroligt ledsen.

Älskade Hugo

Vår lilla Hugo har lämnat oss med en oändligt stor saknad

They say memories are golden

well maybe that is true.

I never wanted memories,

I only wanted you.

A million times I needed you,

a million times I cried.

If love alone could have saved you

you never would have died.

In life I loved you dearly,

In death I love you still.

In my heart you hold a place

no one could ever fill.

If tears could build a stairway

and heartache make a lane,

I'd walk the path to heaven

and bring you back again.

Our family chain is broken,

and nothing seems the same.

But as God calls us one by one,

the chain will link again.

♥
♥
♥

Popularitet

På senare tid har jag märkt att mina syskonbarn pratar frivilligt med mig endast när de ska fråga om de får leka med fåglarna. Så charmig är jag uppenbarligen.

Blä

Äppelskrutt äckelskrutt tycker Hugo. Han vill ha fröön.

Borta

Vart tog all snö vägen undrar Hugo. Han som inte ens hann lära sig skida.

Snöyra

Det har snöat hela dagen idag, fåglarna tittar beundrande på det halvmeter-tjocka snötäcket. Winchester piper vildsint att han vill komma ut NUU och leka i snön för han är faktiskt från Australien! Jag tror jag ska ta och repetera det här med världsdelarnas klimat med honom någon dag.

När de lyckligt tryckt näbben mot rutan en halv dag så de var alldeles plattnästa lekte de fika istället. Jag hörde Winchester muttra något om att "om deras mormor hade varit där hade de fått leka i snön för deet får minsann alla hennes fåglar och hans lillebror Dogge får alltid göra så vaarför får inte haan det nu sitter han här i en kopp och leker varm-chokladbjudning-efter-pulkaåkande och Petronella försöker taaa hans kopp fåår hon det varför får hönorna ha ett helt eget hus de har en eegen voljär fast de knappt kan flyga är inte deet onödigt varför har inte vi en voljär kan du öppna fönstret så vi får komma ut jag ville åka PULKAAA hönsen ser säkert inte ens ovanför snön och ändå får de ha ett eget hus är inte det orättvist om något och han fick inte ens ha riktig varm choklad i sin kopp och inga egna vantar blablaa"

Tjurrusning

Ibland (ganska ofta) gör de helt oförklarliga saker.

Nyss kom Hugo och Avril töltande över tangentbordet, uppenbarligen på väg mot något viktigt.

Avril stannar till för att slita loss en grej från tangentbordet - Hugo snubblar vidare mot muffinsen.

Avril susar vidare för att hinna ikapp Hugo och trasslar i förbifarten in sig i en sladd, det berör inte henne utan hon når muffinsen i samma sekund som Hugo för fjärde gången jämfotahoppar på det fluffiga bakverket. Avril tvärbromsar, sliter upp ett blåbär ur muffinset, greppar tag om ett par pulsvärmare och försöker sedan flyga iväg.

Efter ett par cm ger hon upp, släpper värmaren och försvinner i fjärran med Hugo i släptåg.

Genomtänkt

Ibland anstränger de sig verkligen. Här har Hugo uppenbarligen tänkt till alldeles extra mycket. Både frisyren och behovet av att bli metallförgiftad är som det är när det är som bäst.