Fåglar vi saknar

En minnessida till de av mina fåglar som inte längre finns i livet.



Hugo
Kläckdatum: 02.02 2006
Död: 05.12 2008
Färg: Himmelsblå dominantbrokig
Uppfödare: en lokal fågelpark utan egentlig koll
Flyttade till mig: 14.03 2006


Hugo var min allra första fågel och den som startade mitt undulatintresse på allvar, som jag tyckte om honom! Han var en sån enorm personlighet fångad i en pytteliten kropp med korvtår. Han var den blygaste och mest bekymrade fågel jag någonsin träffat, men samtidigt min allra kärvänligaste lilla pippi. Det tog över ett år av dagligt tränande innan han kunde kallas tam, men när han väl litade på en så var det ren fjäderkärlek från honom som gällde. Han lärde sig ivrigt olika trick och konster för att charma till sig hirs, han var också säker på att de andra fåglarna var tillfälliga gäster och han var den äkta sonen. Tyvärr blev den lille charmfågeln blott 2 år, men det blir lätt så om man inte köper sina fåglar från en seriös uppfödare som vet vad de sysslar med. Han var en fantastisk liten fågel i alla fall!






Avril af VildaParadis 
Kläckdatum: 30.08 2007
Död:
06.07 2009 † 
Färg: Grå gråvinge
Uppfödare: www.vildaparadis.se
Flyttade till mig: 18.10 2007


Avril var min stjärna, min bitch och min handlösa förälskelse vid första ögonkastet. Egentligen var meningen att hon skulle stanna kvar hos Knytt och bli avelsfågel, men första gången jag träffade henne blev jag stående vid voljären med tindrande ögon så länge att jag blev erbjuden att köpa henne. Avril var en fri och orädd fågel som vägrade foga sig efter någon annans vilja, hon var också den mest äventyrslystna och nyfikna fågel jag haft. Inget skrämde henne och allt skulle tuggas sönder fortast möjligt. 




Rosie af VildaParadis
Kläckdatum: 17.09 2008
Död: † 05.01 2011
Färg: himmelsblå isabell
Uppfödare: www.vildaparadis.se
Har bott här sedan:
06.01 2010


Rosie var min ljuva blomma och en omplaceringsfågel uppfödd hos Knytt. Hon var den snällaste och raraste fågel jag haft hos mig, allt hon behövde göra för att få sin vilja fram var att fladdra med ögonfransarna och puffa kärvänligt på alla i sin omgivning. Maken till tacksam fågel har jag aldrig stött på, det spelade ingen roll vad man gjorde eller gav henne så var hon lika glad och nöjd. Dessutom var hon slug som få, bara för att hon var så söt till vardags kom hon undan både med att bita sönder ett helt fotoalbum samt gömma sig bakom de ett ton tunga garderoberna som stod i deras rum och sen VÄGRA komma fram. Hon var en charmör utan dess like, och man fattade det inte ens förrän hon redan fått exakt som hon ville.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar