Nya intressen på senare tid

Jag har ju fått någon tvångstanke som säger mig att Petronella är infertil, att jag aldrig kommer få några PW-bebisar eftersom hon passerat bäst-före-datum och så vidare. Mycket konstig tanke eftersom hon är i perfekt form och har häckat förut med gott resultat. Men sånt inbillar jag mig i alla fall.

Därför har jag utvecklat en del sjuka intressen på senaste tiden.

Jag vill se en perfekt parning så jag ska vara säker på att äggen i alla fall fått en chans att befruktas. Därför står jag i fågelhuset och låtsas vara en fröbunke så att fåglarna inte ska störas av mitt sjuka stirrande.

Igår glodde jag länge och väl på dem och fick tillslut se något som var skrämmande likt det här. Petronella satt i godan ro på en stege när Winchester tyckte det var dags för lite skoj, varpå han glatt hoppar upp på hennes rygg så att hon råkar tryckas ner mellan pinnarna i stegen, tillslut hängde hela hon nedanför stegen medan Winchester glatt gnuggade sig mot en vinge. Och sånt kan ju göra en ägg-paranoid matte lite... orolig. Efter det var Petronella så sur att hon inte ville släppa till mer Vid det laget var jag säker på följande:

1. Jag kommer aldrig bli fågelmormor åt de här äggen, de kommer eka tomt för alltid
2. Winchester kommer ta skada av att bli nekad så envist, han kommer snart börja med DET HÄR igen

Mycket uppgiven och bitter lämnade jag fåglarna åt sitt öde och slutade sticka små baby-mössor i grönt.

MEN IDAG! Idag såg jag den peerfekta parningen. Jag må vara ett creep, men jag är ett nöjt sådant. Ganska exakt såhär såg det ut, förutom att de satt i sin häckbur då:

*gnuggar händerna så våldsamt att huden nöts bort*

Till er som gillar undulatungar

För tillfället har VildaParadis två kullar på gång, och på forumet finns deras trådar där vi uppdaterar med nya bilder flera gånger i veckan.

Happiness och Solstråle Bild 1 och 2
Fjådor (!!) och Nelly (Den nakna klumpen på sista bilden)

Glad Påsk!

Det är ju påsk nu och då kan det vara på sin plats med lite temabilder. Vill ni läsa en utförligare rapport av hur "lätt" och "kul" det är att påskfota bebisar kan jag rekommendera det här inlägget.

Vis av erfarenhet sen Donnas och Princes kull inser jag att det bara vore ångestladdat att blanda in 5 stycken Z-bebisar i det här (de är så små än!). Jag skulle tro att de både frös- svalt- och försvann-ihjäl under de 4 minuter som fotandet beräknades ta. Därför nöjer jag mig med de två äldsta, Fjådor och Nellys. Dessa två har ärvt en utmärkt kombination av sina föräldrars temperament, så när jag öppnar holken klättrar de raskt upp på sina småsyskon ("åhnej inte bryta nacken på minstingen kliv genast bort från Z2's huvud och sluta stiga på Z4's vingstumpar" svettas jag) för att så fort som möjligt få komma ut ur holken och titta lite. Jag lyfter snabbt upp dem innan Z5's syretillförsel helt stryps osv osv och placerar ut dem i min gemytliga påskmiljö för att ta tre bilder innan jag återbördar dem till sina föräldrar och får gå in och ta en lugnande tablett.

Sagt och gjort. Såhär förlöpte de 10 sekunderna de var utanför holken:

"Ett eget HUUUS här ska jag bo!!! JAG HAR LÄNGE TÄNKT FLYTTA HEMIFRÅN DET HÄNDER SÅ LITE I HOLKEN FÖRSTÅR DU!!!!!!!!!"//Ettan 

*jag sliter panikslaget ut Ettan ur ljuslyktan innan denne hinner skada sig eller försvinna för alltid* 

Tvåan tar en liten powernap samtidigt som ettan hurtfriskt joggar förbi på väg mot nån rolig sak denne fått syn på 

"KOKKOOOO I ÄGGET ÄR DET NÅGON HEMMAAAAAAA" //Ettan
Under tiden får tvåan syn på pappa Fjådor (som för en gångs skull är upptagen med att mata ungarna, han lärde sig tillslut!) och skriker lyckligt "KOLLA DÄR ÄR MIN PAPPA KOLLA MIN PAPPA VAA VISST ÄR HAN SNYGG MIN PAPPA ÄR DET DÄR JOJJOMENSAN HEEEEEEJPAPPAJAGBLIRFOTAD!!!!!!!!!!!!! KOMMER SNART HEM IGEN!!!!"

Ja nä. Sen lade jag dem i holken och gick in igen med klart klenare nerver än när jag gick ut.

Om ni är sugna på (ännu) fler bebisrapporteringar än de jag lägger upp i bloggen så kan ni besöka kullens egna forumtråd HÄR

Sockerbitsbebisar

Fjådor sitter som sagt i häckbur, han har aldrig bott i en bur förut (inte sen han själv var bebis i alla fall) och tycker det är vansinnigt tråkigt att inte få flyga hur mycket han vill. Han brukar hoppa in i holken en gång i kvarten, kanske för att hjälpa mamma Nelly med matningen, kanske för att höra om ungarna inte kan komma ut och leka snart.

Övrig tid flyger han fram och tillbaka fram och tillbaka fram och tillbaka i buren. Sen hoppar han mellan alla pinnar, dyker ner i matskålen, tjoar i holken, springer runt på golvet, klättrar på gallret och hänger upp och ner i taket. Jag har vänligt föreslagit att han kanske skulle lägga lite mer energi på att mata sina barn och lite mindre energi på att försöka ta sig ut ur buren. Men han hävdar bestämt att han hinner med båda. Jag undrar det jag...

Hans och Nellys bebisar har i alla fall blivit vansinnigt gulliga nu! Deras biologiska barn är de två äldsta som pussas. Övriga är små rosa adoptivkläckisar.