Klappar

Jag har fortfarande inte kommit på någon julklapp åt fåglarna. Förra året var det enkelt när Avril krävde att allt gick i rosa. Men nu när hon är död har hon ingen talan längre och de andra säger att de kräks vid tanken på ännu en rosa grej. De har så det räcker hävdar de.

Jag hittade i alla fall förra årets önskelista, önskan om en utevoljär slog i alla fall in! Och den är inte ens rosa!

Presenten

Petronella fyllde ju år här om dagen, och här är vad hon fick i födelsedagspresent. Än så länge är det helt klart Isabella som är mest förtjust i den, men det är bara bra då hon inte varit så glad i de (ca 600) andra leksakerna de har.

Ohyfsat

Winchesters mamma glömde att lära honom att det är god sed att hålla för näbben när man gäspar.

Null

Idag har det hänt exakt... noll spännande saker att blogga om. Inte ens Isabella hade något att komma med, och hon brukar sannerligen vara bra på att ställa till trubbel av olika slag. Men idag; inget. Jag borde uppskatta det istället för att klaga över att det inte finns något att skriva om.

Crowded

Winchester och Fjådor tycks tro att ju mer man irriterar sin tilltänkta dam ju kärare förväntas hon bli i en. Ovan nämnda efterblivna grönfinkar, ägnar därför dagarna i ända åt att flyga efter Petronella och skrika upphetsat (i falsett) i hennes öra. Däremellan dänger de förtjust näbben mot henne eller mot det som finns närmast. (Hacke hackspett hade varit avundsjuk på deras hyperaktivitet.)

Själv försöker jag se till att den stackars Petronella får åtminstone ett par sekunders lugn och ro genom att diskret försöka bära iväg henne (vilket hon godtar med en tacksam suck), men givetvis kommer B1 och B2 flygandes efter. Och som två spyflugor i sensommarhettan klänger de sig fast på mig för att inte missa vart jag försöker föra iväg deras stackars offer.

På sin önskelista har Petronella nu ritat in en undulat som ser ut att bära högklackade läderstövlar och latexkjol, jag undrar om hon skulle vilja ha lite ledigt...

3 år!

Idag fyller vackra Petronella 3 år! Jag hoppas hoppas hoppas att det blir många år till! Men hon slog ju rekord i alla fall, varken Hugo eller Avril hann fylla tre. Och om det är något jag tycker de ska tävla i så är det vem som kan bli äldst. (absolut inte vem som kan dö först, det är en dålig tävling). Hur som helst, jag har inte riktigt hunnit färdigställa hennes födelsedagspresent än eftersom jag har haft tråkigare saker för mig. Jag fick i alla fall chansen att förstöra en annars fin bild genom att planlöst rita färgglada streck på den!

Hon säger att hon önskar sig en prostituerad undulat så hon får vara ifred från Winchester och Fjådor någon gång men det jag håller på med ser snarare ut att bli en riskrans med blå pärlor... Gör om gör rätt.

Missförstånd

Fåglarna hörde på radion idag att det vankas -35°C kallt i veckan. Tyvärr lyssnade ingen av fåglarna uppmärksamt nog så de tror alla att det ska bli strålande sol och 35 grader varmt. Så nu sitter de såhär och väntar på att den rätta sommarbrisen ska infinna sig. Vad förvånade de ska bli!

Lurad

Jag satt nyss och funderade på vad jag skulle blogga om när fåglarna flög förbi i en plogformation ungefär 1 meter ovanför golvet, svängde skarpt åt vänster i en kurva, skrek upprört när de tog sig in i en annan del av huset. Och sedan återvände. En man kort. Då hade Petronella blivit trött och landat på golvet varpå de andra föga ridderliga mesarna hon umgås med raskt övergav henne för att ta sig tillbaka tryggheten så fort som möjligt. Själv fick man gå och rädda sin pressssioussss fågel som satt på en dörrmatta och såg trumpen ut.

Shampoo

Isabella önskar sig ett shampoo så hon kan skaffa lödder till fjädrarna. Jag som verkligen inte vill ha något skumkrig här inne med gråtande Fjådrar som fått tvål i ögonen avstyrde bestämt dessa planer. Kvävde dem i sin linda så att säga... eller dränkte dem i sin dusch.

Pinsamt

Jag vet inte om ni upplevt att man ibland, ofrivilligt, tvingas sitta i närheten av/ses tillsammans med såna som verkar helt jättesliriga och kanske även en smula töntiga. Man flyttar sig diskret centimeter efter centimeter för att komma så långt bort från gänget som möjligt. Jag tror det är precis vad Isabella ägnar sig åt här.