Till er som gillar undulatungar

För tillfället har VildaParadis två kullar på gång, och på forumet finns deras trådar där vi uppdaterar med nya bilder flera gånger i veckan.

Happiness och Solstråle Bild 1 och 2
Fjådor (!!) och Nelly (Den nakna klumpen på sista bilden)

Maken till envis fågel

Petronella ägnade hela våren åt att sitta i voljären och skrika att hon ville ha ungar. Hon hade orgier med alla snygga hanar och hon gnagade ut en egen holk i ett träd. Tjatade och tjatade om att hon förtjänade en häckbur tills vi slutligen fångade in henne och började mata upp henne. Hon placerades i häckbur tillsammans med en av VildaParadis absolut snyggaste hanar. De hade båda häckat förut så jag och Knytt väntade nöjt på vår championkull som snart skulle komma. Vi väntade, och väntade, och väntade.

På voljärgallret hängde Petronellas sju pojkvänner och skrek åt henne att komma ut. På insidan av buren satt två sura fåglar som vägrade prata med varandra. Vi fläskade på med mer groddar och mer äggfoder. Allt för att de skulle komma i stämning. De vägrade. De sa att de hatade att bo ihop och att de hade ångrat sig, ingen av dem ville veta av något parande och de tänkte då rakt inte gilla läget. Så vi väntade lite till.

Tillslut gav vi upp och släppte ut dem igen.

Det tog tre sekunder så kastade sig Otto, hanen hon suttit med, över en hona och fullkomligt erövrade henne. Där hade han suttit instängd med en sur padda som vägrade låta honom komma till och bara fått se på hur idel frestande honor vandrade förbi utanför hans fängelse. Mycket upprörd var han.

Petronella sitter nu instängd i en annan häckbur tillsammans med Winchester. De hånglar glatt och pratar gamla minnen. Så nu börjar vi bli försiktigt hoppfulla igen! Kanske kommer det lyckas den här gången, då blir det bloggbebisar!

Hejdå Nisse!

Här om veckan gick Fjådor och slog alla med häpnad genom att lyckas befrukta hela två ägg (det var såå tack vare hans hona Nelly, Fjådor fattar då inte hur barn blir till). Dessa ägg kläcktes och blev två små grönfinkar, eller... små och små. De är klart större än Fjådor.

Den äldsta av dem, Nisse, flyttade hemifrån igår! Det kom en ursöt liten familj och hämtade honom. Dottern hade sammanställt en lista med bra frågor och funderat ut vilka växter hon kunde plocka in åt honom. Så det känns jättebra! Nisse kikade förtjust på henne inifrån sin transportbur och kraxade sedan mindre förtjust åt mig när jag klämde in honom i en liten transportlåda som han skulle åka hem i. I hans nya hem väntar en undulatkompis på honom, så jag slår vad om att han kommer få ett jättebra liv!

Lycka till Nisse!

Sockerbitsbebisar

Fjådor sitter som sagt i häckbur, han har aldrig bott i en bur förut (inte sen han själv var bebis i alla fall) och tycker det är vansinnigt tråkigt att inte få flyga hur mycket han vill. Han brukar hoppa in i holken en gång i kvarten, kanske för att hjälpa mamma Nelly med matningen, kanske för att höra om ungarna inte kan komma ut och leka snart.

Övrig tid flyger han fram och tillbaka fram och tillbaka fram och tillbaka i buren. Sen hoppar han mellan alla pinnar, dyker ner i matskålen, tjoar i holken, springer runt på golvet, klättrar på gallret och hänger upp och ner i taket. Jag har vänligt föreslagit att han kanske skulle lägga lite mer energi på att mata sina barn och lite mindre energi på att försöka ta sig ut ur buren. Men han hävdar bestämt att han hinner med båda. Jag undrar det jag...

Hans och Nellys bebisar har i alla fall blivit vansinnigt gulliga nu! Deras biologiska barn är de två äldsta som pussas. Övriga är små rosa adoptivkläckisar.

Leksaksverkstaden puttrar på

Idag påbörjade vi uppbyggandet av ett nytt leksaksförråd! De här leksakerna ska "tyvärr" först och främst finnas till för de som kommer och hämtar sina undulatungar om ett par veckor. Förr eller senare kommer vi såklart bygga och lägga upp på UndulatPortalen också, men än så länge är de nya ägarna prio ett.

Kan för övrigt tillägga att det är vansinnigt kul att bygga leksaker när det finns såna här groteska mängder material att tillgå.