Ännu en stor dag!

Ni kanske börjar tröttna på att det alltid finns något att fira här, men idag är ett ett år en Avril flyttade in! Det är fantastiskt hur hon förändrat världen.
Bilden ovan togs för ett år sedan, när Winchester nästan kissade ner sig av skräck över den tokläskiga flickbebisen och Hugo började rugga när han såg henne.

.

.

Jag måste bara citera mig själv och vad jag sa för ett år sen. I den här tråden om hur glada vi var över att ha fått hem en Avril.

.

.

"När vi kom hem började jag med att hälsa på Hugo och Winnie i lugn och ro medan Avril fick stanna på övervåningen. Hugo och Winnie tycktes ha saknat mig en smula så dom kom glatt och hälsade på mig. Medan jag röjde upp lite grann började Winchester med sina tjut, (dom skär genom märg och ben ska jag säga), hur som helst så hörde Avril honom (kan någon undgå att höra honom?!) från sin position tre dörrar och en trappa bort, hon började med sin späda (fast just då väldigt höga) stämma skrika tillbaka. Folk säger att undulater är smarta, men jag tror inte det stämmer in på Winchester, i alla fall inte just då. När han hörde Avrils skik tjöt han glatt tillbaka några gånger utan att reflektera över att det uppenbarligen satt en annan undulat någonstans i huset. Jag gick upp för att hämta Avril som då hängde upp som ner i taket och skrek för fulla muggar. Väl nere i vårt rum tog det henne ungefär tre sekunder att hitta luckan och slänga sig ut i 325 knyck. (Hon flyger väldigt bra måste jag säga, gör snygga uppehåll i flaxandet, sjunker neråt, hovrar lite, gör en loop eller två och flyger sen vidare.) Nu reagerade inte Hugo och Winchester med den förtjusning man hade kunnat vänta sig utan båda två kastade sig iväg i vilda panik. Två "män" och en bebis susade runt runt runt i rummet i flera minuter innan Hugo och Winchester kastade sig upp på garderoben och gömde sig bakom legogubben. Avril loopade vidare till fönstret. Då och då försökte hon kontakta mesarna men dom kastade sig skräckslaget åt olika håll för att undvika henne. Två timmar och 398 kontaktförsök senare hade dom kommit så långt att Hugo och Winchester vågade dela pinne med henne. Under tiden som dom två hade suttit som strategiskt gömda asplöv hade Avril provlekt alla leksaker, gungat på alla gungor, och provsmakat kvistarna. Och nu 4 och en halv timme senare har dom t.o.m vågat sitta på samma hand och äta hirs. Dom är så duktiga, snart kommer dom nog vara bästisar! "