Det var i ungefär samma sekund som jag drog efter andan för att utbrista i ännu ett "ÅÅH världens sötaste" som Knytt frågade om jag ville adoptera henne.
Sen följer några suddiga minuter där (jag antagligen borde ha andats i en påse) jag går omkring som på små rosa moln över tanken på att få en sån ängel.
Med hjälp av den goda fen löser sig allt tillslut och jag får ta hem henne.
Avril hos sin mormor
BebisAvril gillar godis, men hon förstod sig inte riktigt på storheten med hirs. Hon tyckte (och tycker fortfarande) att grönsaker är bra mycket godare.
När hon ruggade första gången tappade hon alla stjärtfjädrar och såg ut som en minijako.
Redan som barn visste hon att sätta både folk och fä på plats
Men för det mesta är hon bara världens sötaste (och grisigaste)
Jag är fortfarande världens gladaste över att ha fått ta hand om henne.
Spana in hennes forumtråd med fler bilder här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar