Ruggulat

Varje gång de ruggat klart raderar min hjärna minnesbilderna av tidigare ruggningar. För att skydda mig. Och varje gång de börjar rugga igen förbluffas jag över hur det kan vara normalt att gå från världens snyggaste fåglar till.. tja... vad de nu är. Tur för mig att de fortsätter vara lika destruktivt pussvänliga som vanligt så jag i alla fall vet att det är samma fåglar. Winchester gillar förresten ruggningar. Han bygger fjädergubbar, gör fjäderänglar, har fjäderkrig och annat barnsligt. Igår drog han förtjust ut Avrils vinge från kroppen för att inspektera hurvida det fanns några fjädrar kvar där eller ej. Av det lärde han sig två saker;
1. Avrils humor innefattar inte skämt mot henne själv.
2. Grönt är fortfarande den finaste färgen han vet.