Fluff

Det är minsann inte bara Winchester som kan fluffa. Ibland dansar Avril förbi som den värsta Tony Irving. Med fluff och utan brytning.

Snåljåp

Kolla in Avrils snikna min när hon inser att Petronella också vill ha lite hirs. Hon är på helspänn och laddar för att hoppa på Petronella (som givetvis oberört kommer parera attacken så Avril nästan trillar ner).

Winchester å andra sidan ser helt förskräckt ut, fast det hade jag också gjort. I bakgrunden ser Hugo nöjt grisig ut.

Hopplösa Hugo

Hugo är så fånig ibland.

När det serveras frukost runt 07.00 dyker han först ner i skålen, med glittrande ögon och morgonpigg som få. Förjust över alla glänsande frön och ätbara grönsaker.

07.03 har han slängt ut hälften av grönsakerna och ätit upp alla fem havrefrön. Då börjar de andra masa sig mot skålen för att långsamt och sömdrucket tugga i sig grönsaksbitar de kommer över.

Hugo har lämnat fältet för att leta bortglömda frön under byråar.

07.05 börjar han tjata om middag. Och så fortsätter han tio timmar framåt tills middagen faktiskt dyker upp. Detta trots att det finns diverse mumsigheter både här och där samt endel frön kvar. Men Hugo vill bara ha havren och inget annat.

Turligt nog (för Hugos näringsbehov) äter han med illa dold förtjusning allt annat också när han tror att jag inte ser alternativt glömmer bort att han skulle vilja ha lite havre.

Dingelnisse

Obekväma arbetsställningar har aldrig varit något problem för Avril

Das bitches

Avril är bitcharnas bitch. Hon tror gärna att hon bestämmer över allt och alla, men Nella är hennes överman. Troligen hennes enda.

Vilket stör henne oerhört jättemycket. Ibland när hon tänker på det stör det hennes så mycket att hon skriker högt för sig själv så Winchester blir alldeles gråtfärdig.

Trädet

Såhär ser alltså trädet ut. De är som sagt inte helt nöjda. (det är jaag). Men de har provsuttit det några gånger under hot.

Kreativt

Förutom att bygga ett ovisat träd har jag ritat små undulatfigurer som jag tänker ha som signatur på forumet.

Sne fågel

Winchester väckte mig halv sju i morse. Av att han krockade i väggen och plötsligt satt på min kind hickande av gråt. Han hade tydligen "drömt farliga mardrömmar och nuu var det alldeles mörkt och han hittade inte tillbaka". Han hade alltså trillat ner från sin pinne och gjort ett tappert försök att landa mjukt genom att sikta på mig. Tyvärr träffade han inte den mjuka sängen först utan han träffade väggen.
Men efter lite uppmuntran samt lampljus hittade han tillbaka till sin sovplats och alla kunde återigen falla i koma.

Jag har för övrigt byggt ett nytt träd av ett gäng fällda rönnar. Tyvärr vet jag inte om jag vill visa upp det eftersom det inte alls blev lika fint som det gamla (bild 2).
Men det blev i alla fall färskt! Så misströsta icke

På äventyr

Blogger funkade inte igår så det blev ingen uppdatering trots att Hugo varit ute på äventyr. Således kommer en rapport nu istället.

.

Hugo blev återigen en stursk fågel och sa att han ville följa med till övervåningen för Avril hade lurat i honom att all hirs kommer från ovanvärlden och nuuuu ville han ha hirs hirs hirs.

Han följde nöjt med upp för trappan och väl uppe tittade han sig storögt omkring både här och där och jag hade rundvisning i huset. När vi gått ett varv fick han syn på mormortvå och skrek förtjust och flög till henne för att titta vad hon hade för sig. Efter några loopar runt hennes huvud susade han tillbaka till mig för nuuu ville titta i vardagsrummet.

Han blev helt förbluffad över dess storhet och susade iväg som en oljad blixt så fort han fick syn på soffpotatisklubben. Han susade hit och dit och upp och ner och runt ikring i rummet innan han kontaktade mormortvå för att få landningstillstånd. Hon visade honom traktens sevärdheter (garn, änglar, lampor, klockor, giftiga blommor osv) och han var mycket nöjd över att ha fått en rutinerad guide som han själv uttryckte saken.

När jag tyckte vi skulle gå hem igen tyckte Hugo inte alls samma sak. Han tänkte inte alls släppa sin nyfunna vän för att komma med mig tillbaka till underjorden. Istället tänkte han vara äventyrlig och hoppade mellan allehanda giftiga blommor.

Efter tio minuters idogt tjatade på honom för att få honom att komma tillbaka plockade jag ner honom som ett moget äpple och efter en sista tur i rummet landade han snällt på färdtjänst för att få skjuts hem igen.

Badardagen

När Hugo smet till badrummet passade jag på att föreslå att han skulle bada eftersom han såg ut som ett ångvältsoffer (lång, hård ruggning).
Det tyckte Hugo var en jättedålig idé. Bad som är så äckligt.
Sekunden senare kom han på att saker växer när de vattnas, så med ambitioner om att bli en örn gick han med på att bli badad.


"OIIIII jag blir blöt"

Avril tycker att jag ska ringa smittskyddsinstitutet fortast möjligt.

Tomat

Jättegott!

Ännu en stor dag!

Ni kanske börjar tröttna på att det alltid finns något att fira här, men idag är ett ett år en Avril flyttade in! Det är fantastiskt hur hon förändrat världen.
Bilden ovan togs för ett år sedan, när Winchester nästan kissade ner sig av skräck över den tokläskiga flickbebisen och Hugo började rugga när han såg henne.

.

.

Jag måste bara citera mig själv och vad jag sa för ett år sen. I den här tråden om hur glada vi var över att ha fått hem en Avril.

.

.

"När vi kom hem började jag med att hälsa på Hugo och Winnie i lugn och ro medan Avril fick stanna på övervåningen. Hugo och Winnie tycktes ha saknat mig en smula så dom kom glatt och hälsade på mig. Medan jag röjde upp lite grann började Winchester med sina tjut, (dom skär genom märg och ben ska jag säga), hur som helst så hörde Avril honom (kan någon undgå att höra honom?!) från sin position tre dörrar och en trappa bort, hon började med sin späda (fast just då väldigt höga) stämma skrika tillbaka. Folk säger att undulater är smarta, men jag tror inte det stämmer in på Winchester, i alla fall inte just då. När han hörde Avrils skik tjöt han glatt tillbaka några gånger utan att reflektera över att det uppenbarligen satt en annan undulat någonstans i huset. Jag gick upp för att hämta Avril som då hängde upp som ner i taket och skrek för fulla muggar. Väl nere i vårt rum tog det henne ungefär tre sekunder att hitta luckan och slänga sig ut i 325 knyck. (Hon flyger väldigt bra måste jag säga, gör snygga uppehåll i flaxandet, sjunker neråt, hovrar lite, gör en loop eller två och flyger sen vidare.) Nu reagerade inte Hugo och Winchester med den förtjusning man hade kunnat vänta sig utan båda två kastade sig iväg i vilda panik. Två "män" och en bebis susade runt runt runt i rummet i flera minuter innan Hugo och Winchester kastade sig upp på garderoben och gömde sig bakom legogubben. Avril loopade vidare till fönstret. Då och då försökte hon kontakta mesarna men dom kastade sig skräckslaget åt olika håll för att undvika henne. Två timmar och 398 kontaktförsök senare hade dom kommit så långt att Hugo och Winchester vågade dela pinne med henne. Under tiden som dom två hade suttit som strategiskt gömda asplöv hade Avril provlekt alla leksaker, gungat på alla gungor, och provsmakat kvistarna. Och nu 4 och en halv timme senare har dom t.o.m vågat sitta på samma hand och äta hirs. Dom är så duktiga, snart kommer dom nog vara bästisar! "

Ännu ett gym!

Idag har jag (med hjälp, eller snarare stjälp, av hönorna) byggt ännu ett gym till det andra fönstret.

Jag är väldigt nöjd och fåglarna är väldigt förgrymmande. De vill gärna ha tillbaka sitt tråkiga gamla snöre och sin torra fula gunga säger det.

Snål

Avril är inte den som delar med sig.

Förvisso är inte Nella den som låter en liten bitch bestämma vad hon får och inte får göra. Således var det här inte Petronellas sista försök till att landa och vräka i sig hirs.

Ett år med Avril!

Idag är en stor dag. Idag är det exakt ett år sedan Knytt och jag stod utanför hennes voljär och beundrade världens vackraste bebis som susade runt i voljären som en jaktfalk trots att hon var endast åtta veckor gammal.
Det var i ungefär samma sekund som jag drog efter andan för att utbrista i ännu ett "ÅÅH världens sötaste" som Knytt frågade om jag ville adoptera henne.
Sen följer några suddiga minuter där (jag antagligen borde ha andats i en påse) jag går omkring som på små rosa moln över tanken på att få en sån ängel.
Med hjälp av den goda fen löser sig allt tillslut och jag får ta hem henne.

Avril hos sin mormor


BebisAvril gillar godis, men hon förstod sig inte riktigt på storheten med hirs. Hon tyckte (och tycker fortfarande) att grönsaker är bra mycket godare.


När hon ruggade första gången tappade hon alla stjärtfjädrar och såg ut som en minijako.


Redan som barn visste hon att sätta både folk och fä på plats

Men för det mesta är hon bara världens sötaste (och grisigaste)

Jag är fortfarande världens gladaste över att ha fått ta hand om henne.

Spana in hennes forumtråd med fler bilder här

Längtan

Idag har vi främst ägnat dagen åt att tänka på alla nya fina leksaker vi beställt och som vi längtar efter att ska komma fram.
Synd att jag inte betalat dem än, jag tror det kan ha fördröjande effekt på när de behagar anlända.

En kriminell skönhet

Så fort någon gjort något som de inte får göra - vilket händer en gång var femte minut ungefär - stirrar jag vilt efter någon att anklaga.

Egentligen är det helt onödigt. För Avril och Petronella är alltid skyldiga på ett eller annat sätt.

Oftast arrangerar de alltihopa så Winchester ska få skulden (Hugo är en sån skvallerbytta så honom bryr de sig inte om att utnyttja). Det kan vara allt ifrån att gnaga upp ett enormt hål i tapeten bakom en gardin för att sedan placera en lyckligt ovetande Winchester vid brottsplatsen till att kasta ner sju skålar från en hylla och förtjust knuffa ner Winchester så han faller på ett skyldigt sätt samtidigt som sakerna de kasserar.

Den stora skillnaden mellan dem ligger i hur de tar anklagelserna som riktas mot dem.

Petronella sitter bara vacker som en skulptur och säger att såna som hon aldrig skulle smutsa ner sig eller begå lumpna brott - att hon nyss gjort bådadera och sitter med ett knallorange ansikte och tåavtryck på brottsplatsen är inget som bekommer henne.

Avril däremot är inte den som mörkar med sin destruktivitet i onödan. Hon kvittrar alldeles extra förtjust när hon lyckats bita bort en stor träbit ur en högtalare eller när hon ser något krossas mot golvet.

Lycka och välfärd

VEEET ni vad jag fick syn på nyss??? Jag gick halvslumrande in på bloggkollteamets blogg, och där hittade jag detta:

oooch om man krum av spänning klickar på länken ser man inte mindre än detta *trumpetfanfar*

Jag vet inte hur jag bäst ska föra fram det för fåglarna, jag bävar för att de ska tro att de kan köpa egna lägenheter, resa till australien, börja visa dagens outfit och starta egna företag som storbloggerskorna.
Jag kanske bara ska mörka om det och låta dem fortsätta sova på pinnar.

Myglare

När jag serverar fröna och blandar dem med diverse grönsaker använder jag en sked för att portionera upp fröna. Dels för att fåglarna alltid klänger intresserat i mina armar för att kontrollera hygienen på maten jag försöker bjuda på, en sked som aldrig gör något annat än träffar frön är renare än mina händer tex.

Och dels för att jag vet exakt hur mycket frön jag ska ta.

För några dagar sen lyckades de tjata till sig ett skedbyte, de ville ha ett finare mönster på skaftet sa de. Och för att göra mina för tillfället änglalika fjäderbollar till lags bytte jag till en annan sked, som var nästintill identisk med den gamla.

Idag tänkte jag på hur påtagligt mätta fåglarna har verkat de senaste två veckorna, de orkar knappt engagera sig i att leta upp mat som jag gömt.

Här börjar jag ana ugglor i mossen och sliter förskräckt upp skeden ur frökartongen för att provväga hur mycket som får plats på den. De visar sig att de små lömskt beräknande vandalerna bytt upp sig till en sked som får plats med dubbelt så mycket mat som vanligt! GRAOW.

Inte undra på att Avril börjar bli "trivsamt rund" igen.

Gamla godbitar

Kvällen har (från mina sida, fåglarna har roat sig med att förstöra och kasta saker) ägnats åt att gå igenom närmare 7000 arkiverande bilder för att välja ut vilka jag ska framkalla. Detta resulterar i att man hittar en hel del roliga bilder man inte visste man hade.

Bla den här från när Avril var ett vårtsvinsbarn, se så sött hon sitter där och suger på en skumgummiblomma. Skulle man inte veta bättre skulle man nästan kunna tro att hon är lika änglalik som hon ser ut.

Inte var hon tjock heller.

Rörpinne

Eftersom jag har haft en hel hög med tråkiga grejer på att-göra listan har jag hittat på diverse ursäkter för att slippa. Således har jag bytt ut en leksak här och en leksak där, det hela slutade med att jag bytte ut den gamla rörpinnen mot två nya.

Gym

Idag har kreativiteten flödat och jag har äntligen byggt en vettig fönsterlekplats. Det såg ju så tråkigt ut förut. Nu står där istället ett gym med diverse leksaker och annat kul. Stubbstocken i mitten är iborrad så den kan man gömma mat i.
Fåglarna är än så länge skeptiska även om de har provsmakat lite på det.

Torrboll

Grisarnas mormor har beordrat mig att tvångstbada dem eftersom de tydligen får irriterade slemhinnor annars. Jag bävar lite inför detta. De är nämligen lite som medeltidens kungar. Badar två gånger under en livstid.

Mamma Mia

Idag har jag sett Mamma Mia på bion. Och nu funderar jag om det finns någon sång- och dansskola för fåglar. Jag tror jag skulle bli en riktigt bra fotbollsförälder. Stå vid sidan av golvet och skrika att mina är bäst och att dansläraren har fel och sångläraren är tondöv.

Petronellas släktträd

Jag tänkte försöka göra en liten sammanställning över grisarnas släkt. Det är roligt för mig nu, och om några undulatgenerationer kommer det vara riktigt kul att ha koll på sånt.
Först ut är Petronella.

Pippi Petronella

Uppfödare: okänd i slutet av 2006
Kläckt den: ~ 13.12 2006
Tidigare hem: uppfödare, djuraffär, privatperson, Knytt och så slutligen mig.
Historia: Såld till en djuraffär i Göteborg (backaplan?) början av 2007 därifrån såldes hon till en söt tjej i Göteborg i början av 2007, där bodde hon tillsammans med Winchesters lillebror! (ur en annan kull) efter det fick de flytta till Knytt den 10.12 2007 då tjejen blivit allergisk mot undulater.
Hos Knytt blev hon kär i Tinnitus, de fick 6 ungar som de skötte exemplariskt.
Den 31.7 2008 adopterades hon av mig efter en urtjusig kupp från Syster H och Knytt.

.
Det är okej att låna oavstående släktträd om ni frågar före samt länkar till mig - http://kraxarna.blogspot.com/ - och även till Knytt - http://www.vildaparadis.se/ - som fött upp och fotat majoriteten av ovanstående fåglar.

Vandaler

Idag vände jag obetänksamt nog ryggen åt glinen i säkert 20 sekunder.Jag borde givetvis ha förstått bättre men nu var jag obetänksam och detta straffade sig givetvis genast.
Nåågon knöt nämligen upp knuten till hängbron och slet loss en gren från ett av träden.
Med en smäll föll allt till golvet och tre oljade blixtar flydde från brotsplatsen.
Kvar satt endast lille Winchester, de andra hade tydligen beordrat honom att stanna kvar och ta skulden.
Han satt där alldeles skär och tårögd på sin pinne och tittade beklämt på sina tår i oskyldighetens namn.
Av Da Bitches som garanterat var skyldiga till vandalismen syntes inte ett spår och Hugo hävdade att "han aaaldrig skulle förstöra något men han skulle gärna ha hirs kan han inte få hirs han hade inte fått hirs på jättejättelänge flera minuter blir det inte hirs till middag idag är det lördag snart jag vill ha hirs kan jag få hirs snällaaa?"

Jag byggde muttrande ihop trädet igen och Winchester torkade snabbt tårarna, pratade om skräp i ögat och fluffade snabbt iväg från brottsplatsen.

Sång

Idag fyller ett av syskonbarnen år. Och Winchester passade givetvis på att brista ut i en födelsedagssång tillägnad sin "kusin"

Tjockisdiagram

Eftersom jag tyckte det kunde vara kul att se fåglarnas viktkurva ritade jag ett diagram.

Som ni kanske förstår är Hugo blå, Winchester grön, Avril grå och Petronella lila.

Fruktspjut

Helgerna innebär för det mesta kreativare måltider. Vilket ibland uppskattas av vissa. Och mat är ju alltid populärt.

Melissmelissmeliss

Nu är här städat och fint igen och fåglarna strider om vem som ska få äta mest citronmeliss. Avril är bitchigast och får mest om det nu skulle förvåna någon.

Retard

Hugo är så udda

Flightline

Det blir så rätt men ändå fel när jag tar flygbilder på allihopa. Jag är liksom där men ändå inte. Här är alla fyra på samma bild. Men Hugo är halv och det enda man ser av Petronella är en vingpenna under Avrils fötter.

Gör om gör rätt.