OinkOink

Jag vet inte vad det säger om Winchester förmåga att putsa andras fjädrar när hans högt uppassade dam väljer att skrubba kinden mot en pinne istället.

Möte

Idag har jag varit borta halva dagen, när jag kom hem skuttar fåglarna mig glatt till mötes för att (som jag tror) pussas lite med sin efterlängtade matte. Men när alla är på plats visar det sig att de bara ville dela upp mina tillgångar mellan sig. "hallåååå jag var borta en halv DAG inte ett år! Ta er samman luddhuvuden!!1ett". Men fåglarna vill inte lyssna på det örat, de var bara så nöjda med att ha blivit av med mig och för att de äntligen skulle få såga upp det där hålet i väggen som de tjatat om så länge.

kamouflage

Fjådor leker att han är i Australien, en ganska trevlig lek tycker jag. Han gjorde nyss en cirkelrund loop förbi mitt huvud skrikandes något om el niño. Sen dök han ner i mina bortgallrade hirsplantor rapandes alfabetet.

Koja

Men tack så jättemycket Winchester! Vilken tur att du hjälper till att leta bon medan Petronella står och hötter med tårna åt mig för att jag förstörde garderobskojan. Verkligen. Tack. Jag vet vem som inte ska få någon frukost. Fjådor och Isabella ska få äta upp även era portioner... hela den närmaste veckan tror jag.

Fredagsfluff

Jag älskar att komma hem och mötas av fluffiga gossjuka fåglar istället för att mötas av 0 fåglar och istället få gräva fram dem ur diverse skåp och lådor. Först i ledet av rosaskimrande fluff brukar Isabella stå, men eftersom undulaterna är dom de är brukar de av ren trotsighet sitta innanför tröjan som kängurubebisar bara för att berätta om "vem som känt vem längst och vem som eeegentligen är mest omtyckt och vilken färg som är finast och vems stjärtfjädrar som är längst och vem som fick mest mat och blablablaa". Meen så länge de inte är borttappade ler jag bara.

Dödslängtan II

Idag anslöt sig även Petronella till skaran som tappar bort sig själv.

När jag kom hem idag var Petronella försvunnen. Det var inte så chockerande eftersom hon pratat om mörka bon och ägg i flera veckor. Jag har bara stängt öronen och slutat lyssna så fort hon fått den där konstiga stjärnglansen i ögonen. Givetvis letade jag både här och där och bakom saker utan att hitta någon fågel. Jag hittade henne inte någonstans men trevligt nog har även hon för vana att svara när man ropar. Även om det fick lite motsatt effekt denna gång. "Petronella Petronellaaaaa" lockar jag med vän stämma (försöker låta som en hirskolv liksom) och hoppas på att hon ska komma fram.
"GÅ BOOOOORT JAG RUVAR!!!!11" kraxar hon med mörk röst inifrån (!) en garderob. Givetvis har hon sparkat upp dörren, klättrat in och sedan stängt efter sig igen. Jag får lov att öppna garderoben och lyfta bort två jättefluffiga duntäcken innan hon ilsket svärande kommer fram från sin håla.

Att jag inte blivit vansinnig än är en gåta.

Hustitt

Petronella funderar mycket på var hon vill bo. Än så länge har hon bara lyckats hitta vertikala ytor som kräver att man klamrar sig fast under tiden man bor. Detta är jag mycket nöjd med. "Försök skaffa ungar där va!" säger jag med bråkiga stämma. Men jag antar att jag kommer få äta upp mina ord den morgon jag vaknar med dem intrasslade i håret "häär kan jag värpa" kommer hon säga då. Men nej, inga ungar.

Lurig

Färska växter är något av det bästa fåglarna vet. För att få ha dessa ifred från varandra tar de till diverse mer eller mindre sluga metoder. Avrils var givetvis den mest vinnande, hon använde våld. Men sen hon är borta har de andra mer spelrum. Fjådor har exempelvis lurat i Winchester att groblad heter groDblad. Så nu vågar inte Winchester smaka längre.

Ensamhet

Jag känner mig som en (ond) småbarnsförälder. Idag lyckades jag ta mig tid att rida för första gången på flera månader. När jag kommer hem ett par, okejdå 250, minuter för sent är det inte nådigt. Fjådor ser ut att ha börjat rugga igen, Winchester säger att han måste sova och inte har tid att prata, Isabella väser som en drake och Petronella stirrar bara chockat som på bilden ovan.

pliskplask

När jag ändå var i skogen på jakt efter hönan Ingeborg plockade jag åt mig lite blåbärsris åt fåglarna. "tjohooo så kul" sa Winchester och missade riset när han skulle hoppa på det, istället föll han i golvet. Efter att ha fluffat fjädrarna på plats efter det lilla missödet susade han snabbt upp igen för att visa vem som var badkungen på det här stället.

uppbrott

Jag vet inte om ni minns Winchesters romans med en pinne, men jag tror att de snart kommer göra slut.

Vikt

Idag följde Isabella med upp till övervåningen som vanligt, hon ville inspekera kökshygienen inför den kommande middagen eller något liknande. När kylskåpet öppnades fick hon dock syn på ett (höns)ägg, och där försvann allt hennes tidigare intresse för sanitära olägenheter vid tillverkningen av hennes middag. Då började hon istället undra hur hon hade fått plats i ett ägg och om hon möjligtvis skulle kunna ta sig in i ett igen om hon försökte. Efter idel böjande och sträckande från hennes sida hade jag rivit middags-moroten klart och knöt upp henne igen.

Nu blir'e pisk

Jag börjar bli lite trött på att se det här överallt. I morgon ska jag köpa en sån här hatt åt Winchester. Den ska han ha på sig jämt, precis som den används på bilden. Eventuellt ska jag göra två små kikhål i den så han kan få in syre. Eventuellt.

#ffff65

Idag sprang jag på fåglarnas gudmor Å, hon stirrade på mig med panik i blicken och sade med darrande stämma "Det STÅÅÅR inget om Isabella jag har letat igenom hela bloggen och var är hon va va hon har väl inte flyttat *brottar ner mig och tuggar fradga*"
Såå för att undvika att problemet upprepas kommer här en uppdatering:
Plockningen har nog inte blivit bättre, men hon har blivit gladare och lärt sig allt möjligt. Bland annat att vinka, snurra och att vänta. Det sista är bäst av allt eftersom jag nu slipper bli jagad genom huset av en orolig nakenfis.

Orsaken till att det ser ut som jag mörkar med hennes existens är nog det att jag inte har någon illustrerad liten bild av henne, varken på bloggen eller på några forum. Detta är inte för att hon inte förtjänar att vara med utan för att jag inte skulle kränka henne genom att använda den fruktansvärt misslyckade bilden jag ritade av henne. Datorn tyckte att kycklinggul var en jättefin färg, det slutade med att hela bilden såg ut som en potatis med mjöldagg. Och så ser ju inte fågeln i fråga ut. Därför får existensbevisen vänta tills jag har något om är värdigt henne.

Träigt

Och Winchester har blivit kär i en pinne. I en asp. Maken till dålig smak har jag inte skådat på länge.

Dödslängtan

Idag var den älskade ledigheten slut för min del och det var back to work som gällde. Alltså har fåglarna varit ensamma hela dagen. Vilket de sannerligen utnyttjade till fullo. När jag kom hem var Fjådor försvunnen och de andra låtsades som om ingenting hade hänt. Efter mycket letande och ropade hörde jag hur han sprang runt ovanpå garderoberna. PUH tänkte jag och kikade över kanten (med hjälp av en stol såklart, jag är trots allt en dvärg, jag ser inte över garderober), men där var ingen Fjådor. Inuti fanns inte heller någon fågel. Tillslut kastade jag ett getöga in i en minimal springa mellan två garderober. Och se där satt Fjådor och blängde i väntan på att någon skulle släppa ut honom. Efter att mina ögon ploppat ut ur huvudet och jag tryckt tillbaka dem igen baxade jag genast bort garderoben så han kunde traska ut. Lite likt det som drabbade ekorren i Ice Age när glaciärerna kom.

Nu har jag i alla fall hängt upp honom i ett flugpapper så jag ska veta var jag har honom. Eller om det var så att jag täppte till alla springor jag kunde hitta (som förvisso var oigenomträngliga redan från början). Jag minns inte riktigt. Och så undrar jag om vissa kärlekskranka töntar kanske lurat ner sin lille flockbror där för att kolla upp om det var ett lämpligt bo åt dem och sedan struntat i att fiska upp honom igen. Jag kanske skulle hänga upp dem i flugpapper istället.

Barnbarn

Se vad Petronellas barnbarn blivit stora nu! Snart ska de flytta hemifrån (men inte hit till singelFjådors stora förtret). Jag hoppas att ni alla lägger märke till den där som kikar upp under alla de andra. Förresten känns det säkert bra för Petronella att veta att hennes snutiga dotter förökar sig hejvilt medan hon själv tvingas till celibat av sin onda matte. Ödets lott faller oolika.

Kloster

På tal om rågade mått och överdroppade bägare tänker jag nu skicka fåglarna till ett kloster. Ett kristet sådant, eller ett muslimskt. Jag har inte bestämt mig än men det ska vara något som förespråkar kyskhet. Jag är ju inte religös men fåglarna kanske kunde bli det. Något ska jag allt hitta på med dem.

Vill ha

Snart är det jul tror Winchester. Och han vet precis vad han önskar sig. En ponny.

Röstfiske

Jag fick nyss veta att min bild på Ebba (ovan) är en av 10 finalister i en fototävling med temat "Porträtt"! Jag är såklart hur glad som helst och hoppas att ni vill rösta på min bild, nummer 2 HÄR. Jag behöver verkligen det med tanke på vilka jättefina bilder jag tävlar mot. Ni röstar genom att lämna en kommentar till inlägget där ni skriver "2".

Såå rösta rösta rösta

(!!)

Snälla? :D :D :D Jag behöver någon normal som är på min sida här, fåglarna fnös gammalt damm över mig när de insåg att jag inte skickat in några bilder på dem till tävlingen. Jag ligger alltså risigt till. Men hos eeer, där ligger jag väl inte risigt till? vava?