Dödslängtan

Idag var den älskade ledigheten slut för min del och det var back to work som gällde. Alltså har fåglarna varit ensamma hela dagen. Vilket de sannerligen utnyttjade till fullo. När jag kom hem var Fjådor försvunnen och de andra låtsades som om ingenting hade hänt. Efter mycket letande och ropade hörde jag hur han sprang runt ovanpå garderoberna. PUH tänkte jag och kikade över kanten (med hjälp av en stol såklart, jag är trots allt en dvärg, jag ser inte över garderober), men där var ingen Fjådor. Inuti fanns inte heller någon fågel. Tillslut kastade jag ett getöga in i en minimal springa mellan två garderober. Och se där satt Fjådor och blängde i väntan på att någon skulle släppa ut honom. Efter att mina ögon ploppat ut ur huvudet och jag tryckt tillbaka dem igen baxade jag genast bort garderoben så han kunde traska ut. Lite likt det som drabbade ekorren i Ice Age när glaciärerna kom.

Nu har jag i alla fall hängt upp honom i ett flugpapper så jag ska veta var jag har honom. Eller om det var så att jag täppte till alla springor jag kunde hitta (som förvisso var oigenomträngliga redan från början). Jag minns inte riktigt. Och så undrar jag om vissa kärlekskranka töntar kanske lurat ner sin lille flockbror där för att kolla upp om det var ett lämpligt bo åt dem och sedan struntat i att fiska upp honom igen. Jag kanske skulle hänga upp dem i flugpapper istället.