Dödslängtan II

Idag anslöt sig även Petronella till skaran som tappar bort sig själv.

När jag kom hem idag var Petronella försvunnen. Det var inte så chockerande eftersom hon pratat om mörka bon och ägg i flera veckor. Jag har bara stängt öronen och slutat lyssna så fort hon fått den där konstiga stjärnglansen i ögonen. Givetvis letade jag både här och där och bakom saker utan att hitta någon fågel. Jag hittade henne inte någonstans men trevligt nog har även hon för vana att svara när man ropar. Även om det fick lite motsatt effekt denna gång. "Petronella Petronellaaaaa" lockar jag med vän stämma (försöker låta som en hirskolv liksom) och hoppas på att hon ska komma fram.
"GÅ BOOOOORT JAG RUVAR!!!!11" kraxar hon med mörk röst inifrån (!) en garderob. Givetvis har hon sparkat upp dörren, klättrat in och sedan stängt efter sig igen. Jag får lov att öppna garderoben och lyfta bort två jättefluffiga duntäcken innan hon ilsket svärande kommer fram från sin håla.

Att jag inte blivit vansinnig än är en gåta.