Rekord!!

Idag hade vi rekordförsök på forumet, vi ville slå förra årets inloggningsrekord på 25 personer. Och efter mycket pipande och skrikande passerade vi äntligen den magiska siffran och gick upp i 28 inloggade personer samtidigt! Fantastiskt! Man blir så stolt!!!

Akrobat

Petronella kan flyga med vingarna i kors. Inte illa alls. Speciellt inte jämfört med vissa som ibland glömmer bort att flaxa.

HOPP

Det här med simultanförmåga är extra viktigt när man är fågel. Hoppa OCH flaxa Winchester. Hoppa och flaxa.

Vägning

Eftersom jag tycker de sett en smula... runda... ut har jag inte haft någon lust att väga dem igen eftersom förra vägningen så glädjande. Oskyldig till motsatsen bevisats tänkte jag och undvek i det längsta att låta dem hoppa på vågen.

Men idag var det alltså dags. Och det var inte alls illa!

.

Avril 43 gram! - Bara 5 gram mer än förra gången, helt klart lagom. Otroligt att hon hållit normalvikt i över en månad.

.

Petronella 39 gram - också samma som förra gången! Snajsigt..
.

Winchester 40 gram - mycket bra för en så snygg gröngöling.

As i care

Och SÅÅÅ mycket bryr jag mig om det säger fåglarna ointresserat varje gång jag byter ut deras leksaker. Här visade jag upp nya spännande saker med nya spännande funktioner. De sög nöjt på en torr kvist och gäspade föraktfullt.

MIN

Jag visade fåglarna deras nya flockbror igår och Winchester skrattade så hans röst gick upp i falsett. Petronella var finkänslig nog att inte skratta på sig och Avril sa ingenting, hon började istället vildsint dela upp leksakerna skrikandes "minminmin" åt allt hon kom över.

Vilket harmoniskt hem bebisen kommer få här.

Fyran

Idag kläcktes fyran, den fjärde bebisen i Otto och Kittys kull . Det kan alltså vara den första bilden på min bebis som vi (jag) nu dreglar över. Så fjunig!

Förgrymmad

Fåglarna har varit ensamma i ca 20 timmar och är nu både purkna och farliga. Jag försöker blidka dem så gott jag kan med groddade frön och guldraperade sittpinnar. Det brukar ta ett tag innan de kommit över mitt grymma svek.

Bebis!

Titta vad som kläcktes igår! Är han inte bedårande?? Det kanske är min bebis, eller så kläcks min bebis i morgon. Gullegull.

Hejdoo

Petronella dumpar min axel för en bättre sittplats. Ett delmål vore ju att få högre status än en torr pinne... Jag får skriva upp det på min att göra lista.

Dregelfjäder

SåHÄÄÄR noga kan Winchester vara när han lyckats hitta en grön fjäder som han inbillar sig att är smutsig. Den ska putsas och tuperas och balsameras och filas och friseras till allt är i topptrim. Och medan han gör allt detta brukar Avril bassa på att böja hans stjärtfjäder när han glömmer hålla koll.

Vita huset

Fåglarna driver sina egna politiska strategier. Deras gemensamma mål är att ge gråsprättarna på mopo och att smita till mormor fortast möjligt, i övrigt är de sällan eniga.

Egentligen är de inte så insatta i politik men eftersom de lyssnar på radio hela dagarna har de ändå såpass mycket (lite) koll att de tror att de vet allt. (De vill lyssna på fågel-kanalen - SOM INTE FINNS har jag sagt tusen gånger! - och jag tvingar dem att lyssna på en annan). De har alltså en något vag uppfattning om hur det här med Obamas inflyttningsfest går till. Winchester fluffade runt så förtjust och fnissade för sig själv att jag inte ens vågade höra om hur han tror att allt ska genomföras, troligtvis tror han fortfarande att Obama har med mat och göra och att vita huset är ett kodnamn för gröna holken.

Rumpnisse

Som jag tidigare nämnt är det inte alltför lätt att fota fåglar. Petronella är ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig för att få en så vacker bild som möjligt. Att sitta på kameran hjälper föga.

Blåtira

Jag har av förklarliga skäl inte bjudit fåglarna på hallon, blåbär eller jordgubbar på ungefär 5 månader. Jag föredrar helt enkelt när de är lite snygga. Idag gjorde jag dock misstaget att tro att de bättrat sig. Det hade det inte. Vilket alla utom jag nog fattade ändå.

De första 30 sekunderna gick allt bra. De åt lyckligt sina blötlagda frön med de mumsiga bären. Sen började det spåra ur. Winchester fick blåbär i pannan, Petronella stampade runt i bären för att sedan stampa vidare på bordet.

.

Det började dock inte gå riktigt dåligt förrän Avril "fick något i öööögat" som hon vilt skrek. Hon hoppade, klafsade, studsade, sparkade, skrek, kliade, bet och rullade runt runt runt i hallonen. Jag stirrade förfasat på något som blev allt argare och allt kladdigare. På nolltid hade hon kliat sig så vilt i ansiktet att halva hon såg ut att ha blivit träffat av en långtradare. Fjädrarna stod åt alla håll och hon var röd och ilsket uppburrad.

.

När jag andats i en påse en stund och återhämtat mig tillräckligt för att dokumentera spektaklet log hon i mjugg och hade nöjt torkat bort det värsta mot ett ljust rep och låtit Winchester frisera henne så hon såg fin ut igen.

Av den fasansfulla massakern jag försökte föreviga som bevismaterial återstod bara en liten fånig blåtira som lär sitta där tills hon ruggar igen... om ett halvår eller så.

.

VAARFÖR bjöd jag på hallon?!

Tåjams

Winchester är trots badbristen mycket renlig av sig. Sellektivt renlig. Han kan putsa sina fiiina gröna fjädrar en halv dag i taget för att någon gång i månaden inse att han har tår som borde putsas. Varje gång blir han lika lycklig och sitter och dreglar på dem en lång stund.

Surfluff

Idag har fåglarna varit mycket upprörda då de
1. inte fått slåss mot talgoxligan
och
2. inte fått den goda middag de beställde
De blev så upprörda att de inte ens ville ha godis. Så morgondagen lär bjuda på en del fjäsk från min sida.

The outsiders

Fåglarna har startat ett farligt gäng för att bekämpa de farliga gänget på utsidan. De är kaxiga nu när de har ett fönster emellan sig, men skulle jag låta de färgglada fluffbollarna gå i närkamp med the crazy joxers som talgoxarna kallar sig vet jag inte hur mycket som skulle återstå av mina fjantar. Än så länge nöjer de sig med att skrika öknamn åt varandra. Slagord som färgsnobb, maskätare, jordnötsskalle, prylbög och salmonellafågel är inte ovanliga.

Hur ska detta sluta...

Nattsudd

Avril tröttnade på att sova runt 6 i morse. Istället började hon ägna sig åt att flyga runt, skrika och tvinga mig att sova med lampan tänd så hon inte skulle krocka i taket.

Ägggggg

Kollakollakolla! Otto och Kitty har lagt 5 ägg. Och vi är på plats 2 i kön. Förstår ni spänningsfaktorn? Den är så hög att man nästan överbelastas. Tänk om vår bebis ligger inuti nåt av äggen. Winchester skulle skratta ihjäl sig om han fick se bilden, han har lite svårt att förstå kopplingen mellan runtfånigtägg och fullfjädradpotentiellbästissomskaflyttahit.

Oiii

Jag råkade nyss hitta en bild som var en smula fasansfull i arkivet. Så lägligt att jag smet till Sverige precis i slutfasen av ruggningen. Nu börjar de se riktigt snygga ut igen nämligen.

Utbytbar

Såfort det dyker upp någon som är coolare än mig (och ser ut som hanhon kan bygga en voljär) försöker fåglarna byta bort mig. Jag är inte smickrad.

Godnatt

Såhär har Winchester sovit ett par nätter nu. Det ser inte helt avslappnat ut kan jag tycka.

Nattflygare

Igår sabbade jag vår dygnsrytm genom att gå och lägga oss halv 9 istället för halv 1 som vi brukar. Således hade fåglarna inte ätit sin middag. Tydligen blev de sedan hungriga mitt i natten (runt 12) och flög runt och krockade i taket och rev ner saker. Sen störtade de i min säng för att upprört blänga i en kvart. Hade jag inte varit så trött hade jag kanske skämts en smula. Nu fick de nöja sig med extra mycket frukost.

Mumsmums

Fåglarna har tydligen ätit dåligt medan jag varit borta, i alla fall om man ska tro barnvakten. Jag har då inte sett några sådana tendenser.

Återfunnen

Såhär glad blev Winchester för att se mig igen.



Nu har jag äntligen lyckats ta mig hem (med massor av hjälp från mina privata muppskötare som leder mig hit och dit så jag ska hitta). Och det var antagligen det mest spännande bloggen någonsin kommer uppelva för jag kommer aldrig mer få åka bort i hela mitt liv.

Grattis då

Idag (6 januari) fyller både Winchester och bloggen år. Winchester fyller 2! Tänk så stor han har blivit. Något som är lite sorgligt är att skitbåten (Inga namn nämnda men det rimmar på Piking Blajn) behagade gå tidigare än den ska göra. Jag ringde kundtjänst TVÅ gånger för att kolla att allt blev rätt och ändå gjorde de fel. Så jag ska diktera ett hatbrev. Och ge Winchester hans födelsedagspresenter.... Jippii vilken rolig dag. I morgon ska jag försöka hinna med båten tänkte jag. Jag ska knyta en rosett runt fingret nu så jag kommer ihåg det.

Bodyguard

Montern mitt emot oss har också papegojor. Så dem hälsar vi på ibland. Undulatbristen är dock påtaglig. Jag råkade träffa en söt amason jag eventuellt känner. (det kan vara Gruff). Denna amason tror jag Winchester skulle vilja ha. Han gillar grönt, och amasonen är ju snyggt grön, och så ser han farlig ut. Och det gör ju inte direkt Winchester så det jämnar ut sig. Winchester tror han kommer behöva en livvakt nu när han blivit kändis. (han tror mässan handlar mest om honom, vilket gjorde att han tappade sin av Avril krökta stjärtfjäder av pur glädje).

Snövit

Knytt och Snövit inspekterar kökets kvalité

Att be Knytt om bloggtips när hon dreglar halvsovande underifrån en kudde är inte det listigaste kanske. "Berätta sagan om när Knytt drääpte inavelsdraken" föreslog hon förtjust (men utan att fluffa, hon är ju inte Winchester direkt). Hur som haver enades vi om att prata om Snövit istället.

Snövits matte och vår favorit Krisztina är en glad en. Hon bor i lägenheten vi tagit över. Det jag skulle säga var i alla fall att Snövit räddades från några skumma typer som lät henne häcka ungefär 5 gånger per år hela tiden. Så nu är hennes kropp helt slutkörd, hon kan knappt flyga och ruggar fläckvis. Som tur är är hon mycket glad fast hon ser så hemsk ut.

Förlåt det här var en dålig saga. Jag blir lätt lite desperat när jag vill slå mitt klädsamma bloggrekord klockan ett på natten. Det slutade i alla fall lyckligt, snövit bor här med sina kompisar och är en glad pussvänlig fågel.

Uppdaterar vilt

Päronet föll inte långt från äppelträdet så vi har träffat halva Knytts släkt på mässan. Alla tycks gilla söta djur. (vi har valt rätt djur att gilla de andra har valt nästan-rätt).
För tillfället försöker jag hitta på ursäkter för att blogga ikapp mig. Jag försöker låtsas som att jag inte bryr mig och absolut inte har någon koll men jag vill väldigt gärna skriva 365 inlägg på ett år. Sen skulle jag klädsamt ointresserat rååka se det precis när bloggen fyllde ett och så skulle jag nöjt visa er vilken rolig slump det var. Men ja, jag antog att jag skulle genomskådas och nu ligger jag dessutom efter. Oii. Bloggablogga.

Fortfarande kvar

Planerna ändrades visst och jag är kvar här än. Mycket trevligt. Det är roligt att träffa så mycket folk och extra kul när det dyker upp folk man "känner" från internet.

Det är tydligen mellan 4000 och 5000 besökare per dag på mässan så det är rätt smockat ibland. Men det är mest kul, vi träffar så mycket roliga människor. Undulaterna börjar bli lite tröttare nu men än går det bra, i morgon är sista dagen. Sen åker jag hem och det gör alla andra med.

.

I morgon fyller dessutom Winchester år (och bloggen). Mormor2 har fått i uppdrag att sjunga sånger för honom så han inte börjar gråta eller något i den stilen eftersom han inte får sina presenter förrän jag kommer hem på kvällen.

.

(tekniskt sett fyller han år idag eftersom vi passerat tolvslaget. blabla)

Jag lever!

Buster och hans nya kompis Frasse i voljären vi har i montern.

Egentligen skulle jag ha kommit hem idag men det är så mycket folk kring vår monter och allt är så roligt så jag stannar här tills på tisdag. Jag saknar fåglarna men försöker övertala andras undulater att bete sig lite som mina men de är inte så pepp på det. Jag har ju Buster i alla fall. Jag låtsas att han är min.

.

På mässan går allt jättebra! Vi gör så mycket hela tiden att jag inte hinner uppdatera så mycket som jag skulle vilja. Men undulaterna trivs utmärkt i vår monter. Vi var lite oroliga att det skulle bli för stojigt men de älskar oljudet, sällskapet och underhållningen (de är utsedda att leka med Portalleksakerna vi säljer).

.

Som sagt, jag lever och enligt fågelvakten (fåglarnas mormor2) lever de och frodas. (speciellt frodas är jag rädd)

.

Det kommer en mer utförlig rapport när jag kommer hem, då kommer även fler bilder. Om någon får syn på oss så hälsa oerhört gärna. Vi har träffat massor med undulatfolk, och några bloggare. Bla Lilo och hennes dotter samt Antiann (som gav mig en klicker!).

.

Jaja, bättre rapport kommer sen. Ursäkta svamlet.

BråttomBråttom

The Master of being late är i farten. Så mycket jag måste göra! Packa åt mig, packa åt Buster, packa Buster, städa, mata fåglar, skriva barnvaktsråd, åka och handla, tigga skjuts, fixa fram pengar osv osv osv. Det ska onekligen bli spännande att se hur det här slutar.

Laddar

I morgon åker jag iväg till stockholm för att närvara på Husdjursmässan i Kista. Det ska bli SÅ spännande. Bara jag inte missar båten den här gången... Hmhm. Fåglarna ska hur som helst fågelvaktas, det tycker de är jättekul för då får de alltid jättemycket frön så de blir feta.
.
Förutom feta fåglar kan ni förbereda er på att det eventuellt blir dåligt med uppdateringarna under helgen då jag inte vet hurvida jag kommer ha tid för annat än att jobba och sova. Men förhoppningsvis blir det både bloggande och fotograferande.
.
Fåglarna hoppas på att horder med skrikande läsare ska kasta sig över mig i hopp om autografer från dem. Så de sitter som bäst och försöker bajsa i glada former för att lista ut hur de vill ha sin autograf. Jag tror jag ska låta bli att upplysa dem om att det inte kommer hända och bara låta dem leva i sin lilla drömbubbla.