Efter att jag postat mitt senaste gnällinlägg om att "iiingen vill prata med mig blabla om bara mina egna grisar hade funnits i närheten så jag hade kunnat få pussa på dem blabla" Sen ömkar jag mig själv genom att gå igenom mitt arkiv, och då hittar jag det HÄR inlägget från förra året. Där beklagar jag mig över att mina fåglar inte vill prata med mig längre för de är uppptagna med att vara djungelfåglar, så jag fick trösta mig med nymferna. Även då. Men det hade jag tydligen förträngt hähä. Fast bebisarna vill prata med mig i alla fall, de är så gulliga nu! Och att de är Petronellas barnbarn gör att jag tror att de är mina allihopa. Jag kan det här med att leva i förnekelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar