Alltså är det något som är charmerande är det kakaduedamp. Isabella är så sjukt lättretad, och vilket humör sen! Jag blir alldeles kär varje gång jag tänker på det. Varje kväll, ungefär halv 10, går hon från kelsjuk gospropp/superflygande reaplan/växtgnagare till drake. Varje. kväll. Då funkar det inte med något daltande eller gullande eller "men fina lilla fåååågeln". Det är bara ond bråd död som gäller, det väses och det sprutas eld. Fantastiskt är vad det är!p.s det här inlägget är inte ironiskt, jag tycker ovanstående dampryck är väldigt söta.
Kan inte annat än hålla med! Visst är de för goa när kvällshumöret kommer, då bara vill de vara ifred... de kan verkligen visa vad de vill. Inte så långt från mitt eget kvällshumör... kanske därför jag har så många små drakar här hemma ;)
SvaraRaderaHälsningar Millan och dunen!
Hm... Kanske Molly är en nymfkakadua? Kan det vara så? Skulle ju också kunna förklara hennes storlek...
SvaraRaderaMen gulletjejen... snacka om kvällshumör. ;)
SvaraRadera