Jag är i princip omöjlig att väcka, jag är alltid ute och balanserar på gränsen mellan levande och död när jag sover. Så djupt sover jag. Och så har min kropp alltid ett antal välformulerade och oftast entusiastiska svar att leverera för att låtsas vara vaken och på så sätt få fortsätta sova. Om ni förstår. Hm nähä inte det, hur som helst; det troligtvis enda i hela världen som kan väcka mig är flaxandet av små vilsna vingar i nattmörkret. DÅ studsar jag på en sekund redo att tända och ordna störtkuddar åt söta små (puckon) som är ute och flyger trots att det är för mörkt för att man ska kunna se något. Inatt var en sådan natt, klockan tio i fem vaknade jag, tände lampan, räknade fåglarna och sov sedan vidare med Fjådor sittandes på kudden och lampan tänd ända tills någon gång runt 6 då han var vänlig nog att avlägsna sig från min nattboning och jag kunde släcka. Tur att min lampa inte är ett solarium säger jag bara.
Såg framför mig nu en hemsk syn! Smultron knallröd i ansiktet!
SvaraRadera