Risigt

Petronella tycker att Fjådor ska förena nytta med (hennes) nöje och börja rugga såhär kraftigt igen. Hon och jag brukar sitta uppe på kvällarna och förhoppningsfullt stirra på honom med varsin popcornsskål inom räckhåll.

Tjusigttjusigt

Petronella har tydligen fått ett helt bedårande barnbarn! Och jag som bara har tree undulater när man måste ha fyra. Vilket sammanträffande...

Tjoff

Jag visste att de hade något skumt för sig! Jag känner de små psykopaterna trots allt. Igår morse hittade jag två stora fjäderhögar formade som en hånfull grimas nedanför en sittpinne. Det ruggas alltså här nu. Och när jag tittade på gamla bilder hittade jag en på Hugo, han hade inte en alltför smakfull frisyr vissa ruggningar det medges.

Habegär

Såhär ser Isabella ut varje gång omvärlden inte gör som hon vill. Idag har jag ätit chips och hon har inte fått smaka. Således har hon sprungit runt runt på bordet med vingarna trotsigt lyfta.

p.s hon rakar inte armhålorna hon började plocka sig före hon flyttade hit och det har inte blivit riktigt bra än

Stilig

Fjådor önskar att han inte var yngst. Trots att han blivit vuxen och snygg blir han fortfarande nypt i kinderna och gullegullad med. Jättepinsamt tycker han och synnerligen nödvändigt tycker jag.

Kö

Det verkar inte vara ett alltför fridsamt liv att vara ensam hona i det här huset, Petronella kan behöva semester.

Idol

Jag låter av förklarliga orsaker inte fåglarna se på tv. De är så lättpåverkade och onda. Att idol har börjat igen har de i alla fall fått nys om. Så det skriks högre än vanligt non-stop nu. Isabella och jag sitter i ett eget hörn med dun inpetat i öronen och försöker desperat tänka på annat.

Onormalt

Fåglarna har ingen känsla för vad som är intressant att läsa om för tillfället. De bara uppför sig och är allmänt charmiga samt älskvärda. Jag har till och med avbokat min psykolog den här veckan för att jag inte har några sinnessjuka fågelupplevelser att tala ut om.

Nämen gullegull

TITTA vad jag hittade! Hugooooo *kärar ner mig totalt och glömmer helt vad jag hade tänkt skriva om*

Koffein

Precis när jag skulle överge allt mitt jobb och slänga fast datorn insåg jag att jag nästan glömt att blogga. Fåglarna sover sedan länge och jag blev förpassad till en annan del av huset, de sa att de inte ville höra mig klaga hela natten, de behövde tydligen sin skönhetssömn. Vräkt blev jag i alla fall, nu sitter jag här med min kaffekopp och blir lite nostalgisk. Avril såg alltid sig själv som en riktig kaffedrickare även om hon aldrig hade smakat en droppe i hela sitt liv.

Vädrar

Jag insåg nyss att ingen av fåglarna ruggar nu! (ja om man inte räknar med Isabella som sitter och sliter av sig fjädrar för fulla muggar). Hur ofta händer det egentligen att alla mina fåglar ser snygga ut?! Samtidigt! Jag vet i alla fall att tillfällena kan räknas på ena fingrets nagl(el)ar. Jag vädrar en katastrof, de måste ha något riktigt obehagligt på gång nu när det varit så bra i flera veckor. (bilden ovan är alltså gammal, han ruggar som sagt inte nu)

¿Qué?

Petronella vet sannerligen hur man ska få till den rätta förvirrade blicken. Såhär fundersam ser hon ut ibland när hon får en kamera upptryckt i ansiktet precis när hon håller på med något jätteviktigt projekt. Som att gnugga huvudet mot en pinne eller så.

Luurad

Isabella är så rolig. Hon gillar, som synes, att bli kliad. Men hon har vissa problem med att skilja på fantasi och verklighet. Bland annat ägnade hon gårdagskvällen åt att sitta med böjd nacke och titta bedjande på min mobil. Och ungefär varannan minut blev hon så provocerad av att bli ignorerad så hon väsande gjorde utfall mot min Nokiavän. Hon högg och slet i knapparna vilt väsandes för att sedan böja nacken mot den igen. Hon håller på med det denna minut också faktiskt, jag ska försöka filma någon gång.

Ideal

Petronella är så hopplöst perfekt i många avseenden. Om jag var fågel skulle jag få komplex i hennes närhet. Det får jag nästan ändå, speciellt då hon överlistar mig. Vilket händer på regelbunden basis.

Hoppsan

Vissa dagar tänker jag så mycket på vilket av alla dagens niddåd jag ska blogga om att jag blir helt handlingsförlamad. Och när jag vaknar dagen efter inser jag med fasa att jag helt glömt att uppdatera fast jag trodde jag berättade om minst 100 olika saker de hittat på (som att bajsa på svårtvättade ytor, bita sönder tapeten, slita ner saker från väggen, välta tavlor sneda, putta upp skåpdörrar och skrika). Igår var tydligen en sån dag då jag verkligen inte var en handlingens fågelägare. Det är tur för mig att Avril inte kan hämnas på mig för detta. Hon var inte den som såg  genom tårna på sånt här precis.

Klorofyllbrist

Jag försöker få fåglarna att ge upp planerna på att gnaga ett hål i väggen för att ta sig ut mot oändligheten och vidare, i alla fall skulle det vara fint om de lade ner projektet för denna säsong. Jag släpar in det ena hösttecknet efter det andra, "kolla domherre, kolla höstlöv, kolla svamp, kolla frost, kolla regn" säger jag medan jag sliter fram det ena hösttecknet efter det andra. Men de bryr sig inte.

p.s jag är glad över att jag har åtminstone EN fotogenisk fågel.

Fjanterier

Petronella vill sova ifred så Winchester och Fjådor får roa sig själva såhär natten till tisdag. Vilka initiativtagare de är ändå. Hm.

Bråkteam

Åh jag hittade ett gammalt foto från när Avril och Petronella var på topp. Alltid drivandes de andra till vansinne. För tillfället är Petronella för upptagen med att bli raggad på för att hon ska kunna koncentrera sig på att bråka.

Racer

Efter ett par koppar kaffe susar Isabella runt i rummet i nästan lika hög hastighet som undulaterna, bara det att hon ska göra allt mycket farligare och landa utan att bromsa upp farten först. Detta fungerar endast när hon landar ovanpå en garderob och glider vidare för att studsa in i väggen. Men det är klart, såhär på söndagar får man ju roa sig med vad man kan hitta.

11:e septemberfjanterier

Igår var det 11:e september, detta firade fåglarna genom att leka terrorister. Jag fick springa mellan Fjådor som var inlindad i tilltänkt turban och vidare till Winchester som precis skulle till att krocka i en av tvillinggarderoberna. Jag sa strängt till fåglarna att  det inte är något att skoja om varpå de snutigt hävdade att politisk korrekthet inte är deras varumärke.

/care

Vissa dagar ser jag fåglarna endast när jag springer förbi för att slänga åt dem frukost och middag (enligt tallriksmodellen). Framåt kvällen brukar jag drabbas av akut fågelsaknad och vill därför umgås. Men fåglarna har alltid såå mycket viktigare saker för sig. "kan du inte bli en sån som ger oss saker istället för äckliga pussar" undrar Fjådor oskyldigt. Här trodde man att man var saknad, eller nej det trodde jag inte. Men jag hoppades.

Fina du

Ibland vill jag inte skriva något alls. Jag vill bara sitta här och säga "åååååååååååååå" oavbrutet och vara helt tråkig för fåglarna är så söta och snälla och fina. Det händer inte så ofta faktiskt, för det mesta vill jag skrika "aaaarhghghg sluta tugga på mitt tak och släpp Winchesters vinge och kom genast ut ur den där garderoben!" Men tja, man får väl ta vara på varje tillfälle. Tidigt på morgonen medan de fortfarande sover och jag bara kan sitta och titta på deras fridfulla små ansikten som småler nöjt när de drömmer om att ta över världen och göra sig av med sin matte, och då tycker jag riktigt mycket om dem. De har inte vaknat än förresten för jag har inte tänt lampan än, jag känner mig lite som gud när jag har makten över lampknappen.

Morgonpigga

Jag är i princip omöjlig att väcka, jag är alltid ute och balanserar på gränsen mellan levande och död när jag sover. Så djupt sover jag. Och så har min kropp alltid ett antal välformulerade och oftast entusiastiska svar att leverera för att låtsas vara vaken och på så sätt få fortsätta sova. Om ni förstår. Hm nähä inte det, hur som helst; det troligtvis enda i hela världen som kan väcka mig är flaxandet av små vilsna vingar i nattmörkret. DÅ studsar jag på en sekund redo att tända och ordna störtkuddar åt söta små (puckon) som är ute och flyger trots att det är för mörkt för att man ska kunna se något. Inatt var en sådan natt, klockan tio i fem vaknade jag, tände lampan, räknade fåglarna och sov sedan vidare med Fjådor sittandes på kudden och lampan tänd ända tills någon gång runt 6 då han var vänlig nog att avlägsna sig från min nattboning och jag kunde släcka. Tur att min lampa inte är ett solarium säger jag bara.

Bitterness

Fåglarna bara piper runt och är glada. Nu har de svärmat runt mitt huvud två timmar i sträck och pipit om hur "sött det egentligen är med en efterbliven matte". Jag saknar Hugo, han kunde det här med surhet. Och Avril hade humör så det räckte. Ack hur har jag begåvats med dessa glädjens fåglar.

Reslig

Winchester må vara en glad fjant men han ärvde sin fars utseendemässiga pondus (den syns dock endast vid vissa tillfällen, och kanske inte direkt på den här bilden). Jag får motvilligt lov att beundra hans hållning då han sitter på ett ben och vilar sig. Jag ser då klart mindre värdig ut när jag halvsover.

Julgris

Fjådor tycker verkligen att det borde bli jul snart. Han längtar och längtar och tjatar och tjatar. Såhär ser han ut när han med vansinne i blicken greppar sin älskade julbock vid misstanke om att någon ska ta den av honom.

Lördagsgodis

Själv knaprar jag på en påse godis full med konserveringsmedel och socker, medan mina välartade små loppbon lyckligt badar i det ekologiska blåbärsriset plockat i den lokala skogen. Trevligt med såna som gör som man säger istället för att göra som man själv gör.

Nästan

Winchester kände för att snygga till sig lite såhär lagom till fredag. Och han satte ju hållningen och utstrålningen men hur charmigt är det egentligen att ha mat i hela ansiktet? Tur för honom att Petronella tycks ha överseende med detta.

Sömnig

Alltså är det något som är charmerande är det kakaduedamp. Isabella är så sjukt lättretad, och vilket humör sen! Jag blir alldeles kär varje gång jag tänker på det. Varje kväll, ungefär halv 10, går hon från kelsjuk gospropp/superflygande reaplan/växtgnagare till drake. Varje. kväll. Då funkar det inte med något daltande eller gullande eller "men fina lilla fåååågeln". Det är bara ond bråd död som gäller, det väses och det sprutas eld. Fantastiskt är vad det är!

p.s det här inlägget är inte ironiskt, jag tycker ovanstående dampryck är väldigt söta.

oskyldiga

Så fort något faller i golvet (vilket händer skrämmande ofta) kastar sig alla fåglar iväg vilt skrikandes "detvarinteJAAAG". Men jo, det var dom.

Goott??

Ibland när man äter något gott kan man känna x antal brännande blickar i ryggen. Vänder man sig om möts man ofta av detta. "till meeej?" undrar en vän liten stämma.