Ibland är det verkligen påtagligt varför Hugo varit singel hela sitt liv. Han kan sitta snällt bredvid nån en kvart utan att röra en min, det är först när denna någon (idag Avril) tröttnar på hans fromma uppsyn och hackar bort honom med ett argt pip som han tänder till. DÅÅ blir han plötsligt helkär, fluffig, knappnålspupiller och hela köret. Då bankar han vilt och högt pipande på fågeln som precis sagt att den gärna skulle vilja vara ifreed.
När denna fågel (fortfarande Avril) sedan blidkas (trots?) hans vilda bankandet och tigger lite mat överdrivet tydligt fattar han absoluut inte poängen utan tror att öppna näbbar och tiggande ljud betyder att han ska banka lite hårdare. Okej tänker Hugo och "bankar så hårt han kaaaan".
Helt hopplös, det slutar alltid med ett fjasko av någon form.
Nu när de är jämna "par" funkar det dock mycket bättre än det nånsin gjort. Förut blev han bortjagad av fågelns partner såfort han gjorde tappra försök till närmanden, nu finns det alltid nån fågel ledig och ingen behöver hålla hårt i sin partner. Så harmoniskt så, trots Hugos sociala inkompetens.
Alltså jag skrattar ihjäl mig åt "bankar så hårt han kaaan" XD
SvaraRadera