Återfunnen

Efter ca 10 dagars skärgårdssvirr är jag åter på plats i min djungelkällare. Jag har saknat undulaterna och de verkar trots allt ha saknat mig en liten liten smula. Hugo och Avril klarade av den första halvtimmens dulämnadeosssåvityckerinteomdigochharintesaknatdigochvilldefinitivtintepratameddignånsinigen galant och satt iskallt i varsitt fönster djupt inne i sina studier av det växande gräset. Någon som däremot inte kunde vara iskallt likgiltig var Winchester. Han tjöt av glädje och fluffade runt mitt huvud som en speedad humla.

När hans glädjeattack gått över gick även de andra två med på att hälsa. De kunde däremot konsten att göra det på ett någorlunda värdigt vis. Speciellt Avril. Hon satt på sin pinne och blickade ner över sitt rike men hon kunde tänka sig att hälsa på sin undersåte eftersom hon var ganska mätt. De hade uppenbarligen inte lidit något brist på mat och såg mer eller mindre överviktiga ut hela bunten.

Hugo hade gått upp till 33 gram. Förvisso är det inte mycket men han har aldrig kravlat sig över 32 gram förut.

Winchester vägde 48 gram. Det är inte katastrofmycket men det är också vad han vägde när han var som fetast.

När Avril hoppade upp på vågen rusade den i galen fart och siffrorna hann knappt med. Till sist stannade vågen på 58 gram. Det är tack och lov inte så illa som jag befarade men ca 18 gram mer än hon bör väga. Hennes förra rekord var på 56 gram så det här är ju inte direkt bra. Hårdbantningen börjar i morgon. Håhåjaja.

Något som är oerhört skojigt är att vi ska åka och hälsa på fåglarnas favorit Knytt (och hela tjocka släkten) i helgen. Om allt går enligt planerna vill säga. Jag måste tex fånga fåglarna och trolla fram pengar. IIH.