Det är jämna plågor här. Det är synd om Fjådor som uppfostras av ett gäng fåglar som tycker det är bra att aga barn, men det är även synd om barnvakterna som förväntas uppfostra ett glin som tycker det är bra att aga barnvakter. Rättvist tycker jag. Så länge jag slipper beblanda mig i deras dårskaper (klart jag inte slipper, men tanken känns kittlande) är jag nöjd.
Det genomgående temat för dagen är bråk. Slagsmål har aldrig varit roligare verkar det som. Så skoj det är med alla dessa hormoner som svallar hit och dit. Speciellt för Winchester, alla de andra är både brutala, envisa och våldsamma. Winchester är bara snäll. (eller mesig som Avril skulle beskriva det). Förvisso gör hans snällhet också att han är den som alla helst vill sitta bredvid och skrika argt över de andra dumstrutarna.
Såna här skojiga trick kan mina fåglar ibland när de är på det humöret. Nu vill jag bara att hon ska lära sig skrika "TITTUUUUUT" med en vansinnig min också, vi måste finslipa det här.
Den hemliga grejen är klaaar! Jag har skrivit en artikel om undulater till en lokal dagstidning, jag och Knytt är helnöjda med resultatet. Roligt att det fick ta så stor plats, både på förstasidan och sedan en helsida i tidningen! UndulatPortalens adress nämns inte mindre än 3 gånger, 1 gång på förstasidan, en gång i ingressen (som jag inte skrivit) och en gång i artikeln! TJOOOHO. Champagne till alla.
Vad är detta för ful frisyr undrar jag bara?? Kan det vara någon form av nästan-12-veckors-virvel? Nåja efter lite fluffande rätade fulbenan i alla fall till sig och försvann. Det kanske är smittsamt för de gånger jag sett en liknande på Winchester har han suttit på precis samma pinne. *hämtar sekatören*
Avril och Petronella har fått för sig att de ska bygga bo. SÄÄÄKERRRRTTTTTT säger jag om den saken. Punkt.
Petronella har utsett sig själv till en sådan som korrekturläser alla texter. Det går ganska långsamt för mig att skriva eftersom hon roar sig med att läsa allting baklänges och dessutom fel. Till råga på allt förväntar hon sig en hög lön och ett eget kontor. *ringer fågelpsykologen*
Fjådor gillar påskriset, det är lite som småbarn och jättestudsmattor. Tokroligt för skitungen och ångestframkallande för alla i omgivningen. Praktiskt nog har ju skitungen i fråga vingar så han lär inte falla och bryta handleden fastän han tar ett jätteskutt och trillar av.
Winchester låtsas att han inte aalls har tid med några fåniga småbarn. Men så fort han får chansen smyger han iväg för att hålla koll på Fjådor.
Ikväll (9.4) fick Fjådor flytta in med de andra. Det var inte alls enligt planerna och han har bara suttit i karantän i fyra veckor än. Inte okej att släppa ihop dem såhär tidigt alls. Av otrevliga anledningar blev det ändå såhär och jag intalar mig att tre veckor ska räcka (vilket det inte alls gör, minst åtta är det som gäller annars får man skylla sig själv) Sen borde vi boka in en tid för offentlig prygel av mig som först säger åt andra att hålla karantän oavsett vad som händer och sedan brister själv.
Fjådor och jag övar flitigt inför badräktssäsongen. (egentligen är det en suit jag vill ha på honom, men de ser ut som baddräkter). Än så länge går det bra att dra handen över vingarna, ansiktet, magen, ryggen och under fötterna. Fast för att kunna ha en suit måste man i princip kunna greppa om fågeln och dra ut vingarna. Jag undrar om vi kommer komma så långt någonsin. Det skulle givetvis vara en bonus, inget krav. Han är så fin som han är så. (HÖR ni vilken mjälkig tönt jag blivit?! Usch!)
Ibland är Petronella värre än både vissa syskonbarn och vissa systrar. Hon har vääldigt bra koll på när man har något gott i närheten.
Ibland är Petronella lite som tagen ur en när-du-får-oväntat-besök reklam. Men Avril är givetvis alltid lika glad att se henne, speciellt i närheten av mat.
Jag vet inte, ska det gå att sträcka ut sin hals såhär mycket? Hon kanske saknar nackkotor... Ett besök till kiropraktorn vore nog på sin plats.
Igår vägde fåglarna sig efter mycket kiv och skrik från deras sida. Själv var jag inte ett dugg högljudd.
