Nu är jag återigen hemma. Utan fåglar. Inga. Fåglar. Det låter så tragiskt att man blir alldeles blödig.
Igår tog jag i alla fall ett tårfyllt farväl av grisarna, deras uppförande lämnar en del att önska. Tex att de skulle kunna låta bli att bajsa varandra på huvudet när jag ska lämna dem ensamma i flera veckor och försöker vara lite gråtmild.
Enligt Knytt hade Hugo suttit hos henne och ätit banan senare på kvällen. Man blir ju alldeles till sig av stolthet.
Som ni förstår kommer det bli lite tunt med uppdateringarna de närmaste veckorna. Det är svårt att undulatblogga utan undulater. Dessutom ska jag åka till stugan på söndag, och där har jag inte ens internet.
Nu är du säkert deppig. Men tänk så bra fåglarna har det! (fast de saknar dig lite... jaaaa då). Här råkade mina två höra om veckopengen som dina får. De blev eld och lågor och vill också ha veckopeng! En egen sparbössa vill de också ha. Vad kan en matte göra? Måste väl fixa det antar jag. ;)
SvaraRaderaOch nu är det jag som är ledsen och inte får se glinen på ett år, puhuu!
SvaraRadera