Därför hängde jag upp en hirskolv i mitten och placerade sedan en glatt pipande Hugo i mitten. Sen väntade jag med spänning på den stundande avundsjukan. Den lät inte vänta på sig utan Avril fluffade genast upp sina små kinder till arga moln, hennes små pärlögon blev om möjligt ännu svartare och hon slängde sig ilsket kraxande iväg mot riset för att äta upp all hirs.
Winchester fattade inte riktigt vad hon höll på med men insåg snabbt att det uppenbarligen var något roligt så han flög fluffigt kvittrande efter henne för att "hjälpa tiiill". Föga uppskattat.
När Avril äntligen lyckades landa i det svajiga riset såg hon alla tuggvänliga knoppar omkring sig och mindes plötsligt att hon inte tycker om hirs, hon tycker bara om grönsaker och blad. Så hon började med blixtens hastighet tugga så knoppar och bark yrde åt alla håll. Winchester som fortfarande inte riktigt fattat vad hon höll på med knep sig vilt pipande fast på min arm och tjöt lyckliga hejarramsor med ögonen i kors.
Härliga fåglar!!! Det behövs en modig Avril för att alla ska förstå att det är något spännande på gång.
SvaraRadera