Dömd till evigt ungkarlsliv

Hugo är dömd till att vara ungkarl. För evigt. Som ni kanske minns är det diverse triangeldraman här. Avril tar vad som har mest att erbjuda för tillfället - vilket inte alltför sällan är en pinne - då sitter det två trånande singelpojkar och tittar på när föremålet för deras ömma låga (okej Hugo har inga ömma lågor, han är pilsk) uppvaktar en pinne. Jag har förklarat för henne att hon är en flicka och att flickor inte ska känna ett behov av att dunka huvudet mot pinnar och pipa fånigt. Hon säger bara "att hennes mamma sa att hon skulle göra så mycket konstiga saker som hon bara kunde på så kort tid som möjligt och gärna äta upp folks saker på samma gång blablaabla *bitbitbit pipipipipip*" Nåja, åter till Hugos relationsproblem; då och då får Hugo för sig att han ska stöta på Avril. Eller stöta, skämma ut sig är snarare rätt ord. Han sätter sig alltså på samma pinne som Avril, fluffar upp fjädrarna och planerar sitt första drag. Så långt är allt väl. Det är när han öppnar näbben som saker och ting börjar gå fel. Vid det här laget brukar Avril sitta och titta intresserat på honom med huvudet på sned och ögon som små pepparkorn (försök inte tänka er hur sött det ser ut för då svimmar ni). Som sagt, han öppnar näbben och ut kommer ett entonigt: pipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipip. Inte nog med det, han sitter dessutom alltid med huvudet bortvänt. Avril är föga imponerad. Hugo märker inte hur hans hetsiga pipande mottages, för han sitter 10 cm ifrån henne och tittar som sagt bort. När Avril tröttnat på pipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipipandet som ringer i allas öron sträcker hon fram ett fluffigt huvud och förklarar att hon "vill bli kliiiiad i nacken". Då skriker nåt i Hugos huvud: " HON VILL ATT JAG BANKAR SÅ HÅRT JAG KAAAAN " Således gör han sig så stor han kan (det är svårt med korvtår och dryga 30 gram) genom att fälla ut vingarna så mycket att han nästan inte kan hålla balansen, lägga sig ner på pinnen (om möjligt mer uppfluffad än tidigare), zoomar in pupillerna så mycket att han ser ut att vara direkt tagen ur en skräckfilm, ögonen blir helvita med atomstora pupiller och han kryper hotfullt närmare Avril för att "BANKA SÅ HÅRT HAN KAAAAN". Vid det laget har Avril insett att hon inte kommer bli kliad i nacken den här gången heller, så hon flyger iväg för att äta upp mitt tak. I rummet är inte ett öga torrt (Hugos ögon har torkat ut av hans hotfulla zoomande och börjat tåras, Jag är fylld av medlidande för min hopplöse korvtå och Winchester skrattar så han gråter).