Chips!

Ikväll överlistade jag Isabella för första gången på länge (läs: någonsin). Jag hade köpt chips och hon ville såklart ha dem. Men eftersom jag inte är mycket för att dela med mig ville jag äta upp dem själv. Lägligt nog har jag numera ett draperi tvärs över det här rummet så jag kan göra vissa saker (nästan) ifred. Tyget är för tunt för att hålla henne ute några längre stunder så på helgmornarna brukar det sitta en störig kakadua och stirra på en.


1. Kolla mina chips kollakollakolla bara mina bara mina my pressssiousssssss chipsssssssss!

2. ÅHNEJ en farlig fågel vill åt dem. Buhuuubuhubu.

3. Hähähähä där kan du sitta! På andra sidan tyget! HäHÄHÄHÄ! Här kommer du inte åt mig eller mina bebisar.


4. hähähähä ojdå kommer du inte in hit till mig och mina chips?? Så synnnnnd!


5. NOM NOM NOM!



Det var en saga med lyckligt slut mina kära bloggläsare, nu är det sovdags för både mig och papegojorna. GOODNATT!