Jag insåg precis varför min telefonräkning ibland är lite högre än jag planerat. Jag måste... hitta på en regel mot det här.
Såhär sitter nymfkräken nu, de tror att de ska få sova där. Men det ska de iinte alls. De får sova i ett träd. Jag gillar mina böcker för mycket för att låta dem bli kakaduegodis. Nu ska jag jaga bort dem (bilden är tagen för 32 sekunder sen, nästan som att vara med live vid läggdags alltså!)
Något av det gulligaste jag vet är när fåglar badar eller duschar, antagligen är det just därför alla mina fåglar fnyser föraktfullt när jag föreslår att det kanske börjar bli dags att tvätta sig. Men idag bestämde sig minsann Isabella för att göra ett undantag och blöta ner sig lite. De 7 bilderna som togs av spektaklet ska jag leva på länge.
Jag och datorn ligger gömda under täcket för att fåglarna inte ska lista ut att jag vaknat, så fort de förstår att de har sin slav tillgänglig kommer de börja skrika i 120 decibel för att få sin frukost. Dessutom kommer det högst troligen dyka upp två snokiga nymfer som heeemskt gärna vill sitta under täcket och spela kort och fråga om hur natten varit. Så, jag fortsätter att försöka slå ner tangenterna så tyst som möjligt så de inte ska höra mig. Ack så listig jag är ibland.
Jag har väldigt väldigt få prydnadssaker. De jag har är såna jag verkligen gillar och som jag gillar av en orsak. När jag kom hem idag hade någon knuffat ikull den här ängeln som jag fick när jag var tärna på Knytts bröllop. INTE läge att slänga omkring med den alltså. Misstänka just nu är Rosie och Lizette. Rosie satt på brottsplatsen när jag kom men hon lär ha behövt nymfhjälp från Lizette för att kunna få ikull den. Nu tänker jag inte ge de två mat förrän de erkänt. De andra ska få chokladkakor till middag.
Fåglarna har fått vitlöksfrön ett par dagar nu, och det är av naturliga skäl ganska äckligt. Därför har de fått bara frön och inga grönsaker/bär/frukter/örter så de ska äta upp fröna. Detta har INTE uppskattats från fjäderdjurens sida (de kan äta grönsaker i timmar, nöjt smaskande), nu har de svurit, gormat, muttrat, surat och bitit sönder anteckningsblock som hämnd. Men idag när jag kom hem låg halmbockens huvud avslitet mitt på golvet. Som ett tecken på vad de är kapabla till.
Isabella ruggar och hon kräver omedelbar assistans då det kommer till öppnandet av nya envisa fjäderspolar. Winchester ruggar för övrigt också med stor entusiasm, men han har Petronella så hon får sköta fjäderöppnandet åt honom. Isabella har förvisso Lizette men Isabella hävdar att hon hellre sliter ut varenda fjäder med roten än låter en amatör fixa hennes frisyr. Sen att Lizette är en av de snyggaste nymfer jag sett är inget Isabella bryr sig om, hon ska ha betjäning och hon ska ha det på stört.
Petronella har vissa problem med att hålla formen eftersom Winchester och Fjådor ägnat vintern åt att mata henne. Petronella är inte helt nöjd men Winchester säger att han nog ska lyckas mata henne så hon blir lika stor som tofsdjuren snart. Det är sannerligen något jag tänker sätta stopp för, men jag vägde dem här om dagen och det är långt kvar tills hon börjar se ut som en nymf.
Rosie lider som sagt av storhetsvansinne, hon förstår inte alls det otaktiska med att starta gräl med The Queen i egen hög person. Jag misstänker att Petronella kommer utkräva en gruvlig hämnd på det ena eller det andra sättet. Just nu nöjer hon sig med att ha både Fjådor och Winchester för sig själv men antagligen är det bara en tidsfråga innan Rosie tar upp kampen.
Eftersom det inte finns så mycket färskt och grönt utomhus nu (granbarr räknas inte) står jag och rådjuren ute i skogen och försöker sparka fram lite blåbärsris underifrån snötäcket. Min ynkliga lilla skörd togs i alla fall emot med stor förtjusning, speciellt av Rosie som dyker ner i mitten övertyga om att det är speciellt åt henne, hon kläcktes med en släng av storhetsvansinne som Knytt sa här om dagen.
Pinsamt nog är Knytt betydligt bättre på att ge mina fåglar leksaker än jag är. (Men så är hon också bättre på att bygga än jag.)
Och av mig fick de en träklossleksak. Som jag inte byggt själv.
Och Fjådor fick den här roliga lilla lekställningen, av Knytt såklart.
Idag fyller min kära Winchester 3 år! Han har önskat sig kexchoklad och jag gav honom en stock för hamstrar, jag tänkte att jag ska peta ner halm i den och göra den till en fodergömma (för frön, inte för kexchoklad). Antiklimax.
Idag fyller för övrigt bloggen 2 år, och det är fortfarande kul! Bådar gott.
Eftersom fåglarna inte tycker att jag har haft nog med problem under hösten har undulaterna ägnat sig åt att slåss och våldta. Så fort Avril dog slutade Winchester och Fjådor att vara bögar och började istället kriga om vem som skulle få äkta Petronella. Efter att jag typ fått dra loss Winchester och Fjådor från Petronella som legat på golvet och skrikit och sparkat började jag känna mig lite väl dålig. Efter mycket velande blev det en hona till. Så nu har jag två nya fåglar. Och jag ska nu tvinga dem alla att skriva på ett kontrakt där de förbinder sig att aldrig dö. Jag har sagt åt dem att det bara är hönsen som får bli flera. Det här dårhuset är galet nog som det är nu.
Ibland undrar jag vem som planerar saker åt mig, endel grejer verkar vara meningen att hända även om det kan ställa till onödiga mängder problem (för mig). Som att det ringer en orolig nymfuppfödare 2 dagar efter att jag kommit till Knytt. Hon har precis räddat tillbaka en av sina favoriter från ett mycket tvivelaktigt hem. Eftersom Isabellas plockning inte blivit mycket bättre och hon inte hade någon större lust att leka med undulaterna vore det ganska passligt att försöka tussa ihop henne med en annan fågel. Flera har hört av sig och frågat om jag kan ta deras nymfer men jag har alltid tackat nej.
GAH vilken fruktansvärd hemresa. Vi hade sett till att boka ett tåg som var framme på stationen ca 30 minuter innan min buss till färjan skulle avgå. Gott om tid. Men tror ni inte att tågaset stod still i över 40 minuter?! Innan vi var framme på stockholms central hade vi lyckats bli försenade med 50 minuter och jag hade missat min buss OCH min färja. Sista färjan hem. Vid det laget var jag redo att personligen slita loss spåret mellan Göteborg och Stockholm bara för att hämnas.
Här illustrerar min systers ragdoll Windy vad hon tycker om 60 cm snö och -15°C
Idag drar jag iväg från Knytt i Göteborg och vidare mot min syster en stad bort. Den 5:e kommer jag hem hem hem till mina kära fåglar. Enligt fågelvakterna försöker Isabella äta så mycket vaniljkola som möjligt samt titta på "på spåret" dagarna i ända. Om jag känner undulaterna rätt har de byggt ett bo i en garderob och när jag kommer hem har de antagligen 7 ungar. Ack denna frid.
Knytt har såna sjukt söta bebisar här! Jag får diabetes
Wah nu är jag äntligen framme i Göteborg, jag är hos Knytt. Därav den värdelösa uppdateringen de senaste dagarna. Fåglarna är hemma med sina specialvalda fågelvakter och vad jag hörde sprang Isabella nyss iväg med en skinkbit som hon egenhändigt stulit. Även om jag har ett svagt minne av att ha gett order om att hon endast får äta fågelmat...
Dessa helgdagar gör oss onekligen förslappade och lata. På tal om förslappad och lat kan jag berätta att min mellanslagstangent just tänkte ge upp. Men med lite våld löste det sig genast. Tur.
Winchester vet inte hur han ska hålla ut ända tills i morgon. Han vill klättra i granen och öppna paket och äta smällfrön och sånt. Själv försöker jag desperat hinna städa OCH tillverka en julklapp åt dem. Men det är inget jag talar högt om att inte är klart än.
Jag gillar att jag alltid kommer på att jag har glömt att blogga ungefär 10 minuter innan det slår om och byter till ett nytt datum. Katastrof! Idag hinner jag väl inte säga så mycket mer än att även Isabella är mycket förtjust i den nya riskransen. Och att hon använder den betydligt mer ändamålsenligt än undulaterna som tror att den är en slagsmålsring.
