Nya intressen på senare tid

Jag har ju fått någon tvångstanke som säger mig att Petronella är infertil, att jag aldrig kommer få några PW-bebisar eftersom hon passerat bäst-före-datum och så vidare. Mycket konstig tanke eftersom hon är i perfekt form och har häckat förut med gott resultat. Men sånt inbillar jag mig i alla fall.

Därför har jag utvecklat en del sjuka intressen på senaste tiden.

Jag vill se en perfekt parning så jag ska vara säker på att äggen i alla fall fått en chans att befruktas. Därför står jag i fågelhuset och låtsas vara en fröbunke så att fåglarna inte ska störas av mitt sjuka stirrande.

Igår glodde jag länge och väl på dem och fick tillslut se något som var skrämmande likt det här. Petronella satt i godan ro på en stege när Winchester tyckte det var dags för lite skoj, varpå han glatt hoppar upp på hennes rygg så att hon råkar tryckas ner mellan pinnarna i stegen, tillslut hängde hela hon nedanför stegen medan Winchester glatt gnuggade sig mot en vinge. Och sånt kan ju göra en ägg-paranoid matte lite... orolig. Efter det var Petronella så sur att hon inte ville släppa till mer Vid det laget var jag säker på följande:

1. Jag kommer aldrig bli fågelmormor åt de här äggen, de kommer eka tomt för alltid
2. Winchester kommer ta skada av att bli nekad så envist, han kommer snart börja med DET HÄR igen

Mycket uppgiven och bitter lämnade jag fåglarna åt sitt öde och slutade sticka små baby-mössor i grönt.

MEN IDAG! Idag såg jag den peerfekta parningen. Jag må vara ett creep, men jag är ett nöjt sådant. Ganska exakt såhär såg det ut, förutom att de satt i sin häckbur då:

*gnuggar händerna så våldsamt att huden nöts bort*

Till er som gillar undulatungar

För tillfället har VildaParadis två kullar på gång, och på forumet finns deras trådar där vi uppdaterar med nya bilder flera gånger i veckan.

Happiness och Solstråle Bild 1 och 2
Fjådor (!!) och Nelly (Den nakna klumpen på sista bilden)

Dagens matinspiration

När inspirationen (och grönsakerna i kylen!) tryter brukar jag göra klassikern ovan. Den kräver minimalt med ansträngning och bara en gnutta förberedelser. Ett stort plus är att jag slipper stå och hacka grönsaker (eller riva morot, får kramp av att riva morot)

Receptet lyder som följer:

• blötlagda frön
• finhackad spenat (köper fryst och tar fram dagen innan, då slipper jag hacka själv)
• kokt ris, det ska inte ges för ofta. En gång i veckan max. Ta det som blir över från människomiddagen för att spara ytterligare tid.
• Calcivet, alltså flytande kalk (finns att köpa HÄR)
• Daily essentials 3, ett utmärkt vitamintillskott (även det går att köpa HÄR)

Och varför är det här så bra grejer då? 
Groddade frön - lågt fettinnehåll men mycket vitaminer och mineraler
Spenat - en grönsak med högt näringsvärde! Innehåller B-vitamin (bra för blod, fjädrar och immunförsvar), innehåller även järn, zink och calcium.
Kokt ris - bör som sagt ges sällan, men det innehåller stärkelse som gör att de får väldigt fin fjäderdräkt. På vintern ger vi mer kokt ris (och då gärna varmt) eftersom våra fåglar lever i ett ganska kallt fågelhus och flyger ute fast det är snö. De bygger därför mer muskler än innefåglar, mycket för att de flyger i vind och storm vilket är utmärkt träning.

Undrar ni något eller har tankar så fråga på, jag vet att jag varit dålig på att svara på kommentarer tidigare år men kör hårt så lovar jag att svara i kommentarsfältet.

Maken till envis fågel

Petronella ägnade hela våren åt att sitta i voljären och skrika att hon ville ha ungar. Hon hade orgier med alla snygga hanar och hon gnagade ut en egen holk i ett träd. Tjatade och tjatade om att hon förtjänade en häckbur tills vi slutligen fångade in henne och började mata upp henne. Hon placerades i häckbur tillsammans med en av VildaParadis absolut snyggaste hanar. De hade båda häckat förut så jag och Knytt väntade nöjt på vår championkull som snart skulle komma. Vi väntade, och väntade, och väntade.

På voljärgallret hängde Petronellas sju pojkvänner och skrek åt henne att komma ut. På insidan av buren satt två sura fåglar som vägrade prata med varandra. Vi fläskade på med mer groddar och mer äggfoder. Allt för att de skulle komma i stämning. De vägrade. De sa att de hatade att bo ihop och att de hade ångrat sig, ingen av dem ville veta av något parande och de tänkte då rakt inte gilla läget. Så vi väntade lite till.

Tillslut gav vi upp och släppte ut dem igen.

Det tog tre sekunder så kastade sig Otto, hanen hon suttit med, över en hona och fullkomligt erövrade henne. Där hade han suttit instängd med en sur padda som vägrade låta honom komma till och bara fått se på hur idel frestande honor vandrade förbi utanför hans fängelse. Mycket upprörd var han.

Petronella sitter nu instängd i en annan häckbur tillsammans med Winchester. De hånglar glatt och pratar gamla minnen. Så nu börjar vi bli försiktigt hoppfulla igen! Kanske kommer det lyckas den här gången, då blir det bloggbebisar!

En mugg!

Kolla vilken fin mugg jag fick av Knytt här om dagen! Den seglar upp på delad förstaplats med min andra fågelmugg. Ack så fin!


Och förresten, jag testar ett nytt grepp:
Jag kopplade ihop mina bloggar, så jag slipper logga in och ut mellan olika bloggar när jag vill uppdatera den här. Jag tror det kommer innebära en mer passande mängd uppdateringar i kraxarna-bloggen. Som verkligen inte förtjänar att lida så som den gjort den senaste tiden! Men om någon undrar varför Kraxarna inte längre står som skribent vet ni varför! Det är fortfarande samma person som bloggar, om samma fåglar. :)

Hejdå Nisse!

Här om veckan gick Fjådor och slog alla med häpnad genom att lyckas befrukta hela två ägg (det var såå tack vare hans hona Nelly, Fjådor fattar då inte hur barn blir till). Dessa ägg kläcktes och blev två små grönfinkar, eller... små och små. De är klart större än Fjådor.

Den äldsta av dem, Nisse, flyttade hemifrån igår! Det kom en ursöt liten familj och hämtade honom. Dottern hade sammanställt en lista med bra frågor och funderat ut vilka växter hon kunde plocka in åt honom. Så det känns jättebra! Nisse kikade förtjust på henne inifrån sin transportbur och kraxade sedan mindre förtjust åt mig när jag klämde in honom i en liten transportlåda som han skulle åka hem i. I hans nya hem väntar en undulatkompis på honom, så jag slår vad om att han kommer få ett jättebra liv!

Lycka till Nisse!

Mjölktetra som fodersök

Det här är en mycket enkel och snabbgjord fodergömma om ni råkar besitta en tom mjölktetra.
Följande utrustning krävs:

• en sax att göra hål med
• en mjölktetra
• en bit snöre till upphängningen, samt några pärlor att trä på så ingen hänger sig
• gräs eller papper att fylla den med
• frön, nötter, osaltade popcorn eller något annat dina fåglar tycker är gott

Den tar ungefär fem minuter att göra. Skär ut fyra hål som fåglarna ska få ut frön genom och knyt sedan fast ett snöre i den som upphängning. Fyll med gräs/papper och frön, häng sedan upp vid lämplig sittpinne - klart!

UndulatPortalens leksaksshop är öppen!

Vi råkade visst bli så entusiastiska i vårt leksaksbyggande att det inte bara fanns så det räckte till de besökare vi har haft här i helgen, det blev rentutav såpass många att vi har öppnat shoppen igen!

Så för er som längtar efter lite vårfräscha leksaker i burarna, kör hårt! Det är först till kvarn som gäller och för tillfället tar vi inte emot några specialbeställningar.


Klicka här för att komma till shoppen!

Glad Påsk!

Det är ju påsk nu och då kan det vara på sin plats med lite temabilder. Vill ni läsa en utförligare rapport av hur "lätt" och "kul" det är att påskfota bebisar kan jag rekommendera det här inlägget.

Vis av erfarenhet sen Donnas och Princes kull inser jag att det bara vore ångestladdat att blanda in 5 stycken Z-bebisar i det här (de är så små än!). Jag skulle tro att de både frös- svalt- och försvann-ihjäl under de 4 minuter som fotandet beräknades ta. Därför nöjer jag mig med de två äldsta, Fjådor och Nellys. Dessa två har ärvt en utmärkt kombination av sina föräldrars temperament, så när jag öppnar holken klättrar de raskt upp på sina småsyskon ("åhnej inte bryta nacken på minstingen kliv genast bort från Z2's huvud och sluta stiga på Z4's vingstumpar" svettas jag) för att så fort som möjligt få komma ut ur holken och titta lite. Jag lyfter snabbt upp dem innan Z5's syretillförsel helt stryps osv osv och placerar ut dem i min gemytliga påskmiljö för att ta tre bilder innan jag återbördar dem till sina föräldrar och får gå in och ta en lugnande tablett.

Sagt och gjort. Såhär förlöpte de 10 sekunderna de var utanför holken:

"Ett eget HUUUS här ska jag bo!!! JAG HAR LÄNGE TÄNKT FLYTTA HEMIFRÅN DET HÄNDER SÅ LITE I HOLKEN FÖRSTÅR DU!!!!!!!!!"//Ettan 

*jag sliter panikslaget ut Ettan ur ljuslyktan innan denne hinner skada sig eller försvinna för alltid* 

Tvåan tar en liten powernap samtidigt som ettan hurtfriskt joggar förbi på väg mot nån rolig sak denne fått syn på 

"KOKKOOOO I ÄGGET ÄR DET NÅGON HEMMAAAAAAA" //Ettan
Under tiden får tvåan syn på pappa Fjådor (som för en gångs skull är upptagen med att mata ungarna, han lärde sig tillslut!) och skriker lyckligt "KOLLA DÄR ÄR MIN PAPPA KOLLA MIN PAPPA VAA VISST ÄR HAN SNYGG MIN PAPPA ÄR DET DÄR JOJJOMENSAN HEEEEEEJPAPPAJAGBLIRFOTAD!!!!!!!!!!!!! KOMMER SNART HEM IGEN!!!!"

Ja nä. Sen lade jag dem i holken och gick in igen med klart klenare nerver än när jag gick ut.

Om ni är sugna på (ännu) fler bebisrapporteringar än de jag lägger upp i bloggen så kan ni besöka kullens egna forumtråd HÄR

Sockerbitsbebisar

Fjådor sitter som sagt i häckbur, han har aldrig bott i en bur förut (inte sen han själv var bebis i alla fall) och tycker det är vansinnigt tråkigt att inte få flyga hur mycket han vill. Han brukar hoppa in i holken en gång i kvarten, kanske för att hjälpa mamma Nelly med matningen, kanske för att höra om ungarna inte kan komma ut och leka snart.

Övrig tid flyger han fram och tillbaka fram och tillbaka fram och tillbaka i buren. Sen hoppar han mellan alla pinnar, dyker ner i matskålen, tjoar i holken, springer runt på golvet, klättrar på gallret och hänger upp och ner i taket. Jag har vänligt föreslagit att han kanske skulle lägga lite mer energi på att mata sina barn och lite mindre energi på att försöka ta sig ut ur buren. Men han hävdar bestämt att han hinner med båda. Jag undrar det jag...

Hans och Nellys bebisar har i alla fall blivit vansinnigt gulliga nu! Deras biologiska barn är de två äldsta som pussas. Övriga är små rosa adoptivkläckisar.

Leksaksverkstaden puttrar på

Idag påbörjade vi uppbyggandet av ett nytt leksaksförråd! De här leksakerna ska "tyvärr" först och främst finnas till för de som kommer och hämtar sina undulatungar om ett par veckor. Förr eller senare kommer vi såklart bygga och lägga upp på UndulatPortalen också, men än så länge är de nya ägarna prio ett.

Kan för övrigt tillägga att det är vansinnigt kul att bygga leksaker när det finns såna här groteska mängder material att tillgå.

Dagens gegga i två gifs

Har helt uppenbart för mycket fritid när jag hinner göra sånt här, men här är vad häckfåglarna fick till lunch idag. Vi har 4 häckburar igång varav 2 har kommit så långt att de har bebisar (därför äter de groteska mängder mat också), de andra paren håller fortfarande på att matas upp och kommer inte ha några ungar på länge än.

Maten innehåller följande:

• blötlagda frön som bas
• finhackad spenat (köper frysta kuber)
• lite gröna ärter
• några hallon
• grovt riven morot, massor
• lite vitaminpulver, daily essential 3 för att vara exakt
• calcivet (råkade hälla på typ fem gånger för mycket här, egentligen ska de bara ha litegrann)

När jag väl kom till fågelhuset och fyllt på deras matskålar strödde jag även över äggfoder. Det ska endast häckande fåglar eller fåglar som matas upp äta.

Hur står det till Petronella?

Del 2 i resumén om hur mina fåglar har det kommer här, nästa ut är Petronella. Även om hon inte fattar varför hon inte fick komma till tals först.

Petronella är den enda av mina fåglar som bott här i VildaParadis på heltid förut, och dessutom varit avelsfågel! Så hon är förstås mycket nöjd och hemtam och tycker att voljärerna är hennes konungariken och att alla fåglar bör tillbe henne. Vilket de också gör till en viss del! Detta kanske främst beror på att hon vid 5 års ålder uppnått en viss pondus som ingen av hanarna förmår säga emot, speciellt inte när hon dessutom utstrålar en fräsch pust av häcklust. Så när man tittat mot utevoljären brukar hela orgier pågå med Petronella i huvudrollen. Inte helt passande kan ju jag som ömsint och lite pryd fågelmatte tycka och stängde raskt in fågeln i fråga i en häckbur med EN väl utvald hane. Övriga 7 kavaljerer hängde upprört på voljärgallret och skrek åt henne att hon sagt att hon älskade just dem. Petronella lyssnar inte alls på det örat utan hånglar bara vildsint med sin nya hane.

Donna och Prince / VildaParadis 0112

En klar fördel med att bo hos en fågeluppfödare är alla gulliga undulatungar man får ha omkring sig. Det här är kullen med de äldsta ungarna, Donnas och Princes. Därmed är de även Fjådors halvsmåsyskon! Även om det är något han verkligen inte vill veta av.

Så hur står det till Winchester?

När jag frågade om ni hade några förslag på vad ni vill läsa om föreslog Illika bland annat en summering om hur varje fågel mår. Det var en bra idé tycker jag, så här kommer den som alltid vill vara först ut:
Winchester. 

Om man frågar honom själv så är han en kvinnotjusare av rang och voljärens kanske grannaste och grönaste fågel. Flyger snabbast, äter den godaste maten och till och med vildfåglarna är imponerade av hans muskler.

Men om vi håller oss lite mer till fakta så kan vi konstatera att han är i strålande form. Han har tjatat om voljärliv sedan han kläcktes för 5 år sedan, och han är den enda fågel jag haft som blivit deprimerad efter att ha kommit hem från en tvåveckors semester hos Knytt (det här hände för en massa år sedan). Han ville ju inte alls vara inomhus sa han och började skriva avskedsbrev och knyta små snaror.

Det här tillståndet gick turligt nog över på en vecka med hjälp av några nya träd och en drös leksaker. Men det säger ändå en del om hans syn på voljärliv. De har ju en egen voljär på vår stuga som de brukar bo i på somrarna, men nu har de även fått testa på att övervintra i fågelhus + utevoljär, och det gick finfint.

Hur som helst, det är en mycket nöjd fågel vi har här. Han (och Isabella) är alltid först på maten av alla ~50, och han smiter gärna ut ur voljären för att sjunga en liten sång i ens öra innan han förklarar att han har väldigt bråttom och inte hinner umgås mer.

Fjådor har blivit pappa!

Han ämnar bjuda på pappacongac och röka cigarr så fort som möjligt!

Ett år senare - vad vill ni läsa om?

Vissa förändringar har skett på logistikfronten den senaste tiden. Det här innebär i praktiken att både jag och fåglarna bor hos deras uppfödare och min bästa vän Knytt. Det betyder också att jag skulle kunna börja uppdatera bloggen igen!


Har ni något speciellt ni skulle vilja att jag skrev om eller visade bilder på? Nu bor de alltså i ett fågelhus med tillhörande utevoljär tillsammans med Knytts fåglar, därmed lär det bli färre inlägg om hur de sover i min säng eller försöker ta mina chips, men jag skulle kunna visa bilder från voljärena, häckningar och ge allmänna mattips. Eller varför inte visa lite bilder på Knytts snygga fåglar? Man kanske inte skrattar käkarna ur led av det precis men är det något ni skulle gilla? Jag är öppen för förslag.

Petronella är för övrigt häcksugen, ovan visar hon nöjt upp sin nya tilltänkta holk (tror hon ja) medan alla hanar inom synhåll hopar sig kring henne som en blodtörstig myggsvärm. Eftersom hon har snedvriden självbild tror hon att ALLA tittar på henne jämt och är därför mycket nöjd med ståhejet.

Såhär ligger det till

Heej mina kära!
Flera av er har mailat och kommenterat och frågat hur fåglarna mår. Det gör mig väldigt glad att ni bryr er och minns oss fast det var så länge sen jag uppdaterade!

Jag höll på att skriva att allt är bra med oss, för det är det, men sen jag skrev sist har Rosie dött och Fjådor skadat ögat. Rosie dog av en tumör (tror jag) den 5.1.2011 och Fjådor lyckades skada ögat för drygt en vecka sen. Han fick komma till veterinären dagen efter, och efter 5 dagars medicinering blev han helt bra. Väldigt skönt!

Orsaken till att jag slutade uppdatera här var för att jag inte tyckte jag skrev värdiga blogginlägg längre. De var inte lika roliga och genomtänkta som de var förut, nu var det mer ett jag-bloggar-för-att-jag-borde, och då blir kvalitén på inläggen mycket sämre. Jag tycker att både ni, jag och fåglarna var värda mer än halvkassa inlägg bara-för-att-inlägg. Därför slutade jag uppdatera, när jag återigen kan skriva roliga historier om mina fåglars förehavanden kommer vi tillbaka.

Och kanske är ni kvar här då! Om ni saknar oss alldeles väldigt så kan jag trösta er med att fåglarna brukar omnämnas i min privata blogg lite då och då. Även om de inte innehar huvudrollen där.

TACK för alla era miljoner (ja jag överdriver) kommentarer genom tiderna. Det här är inget avslut, det är bara en liten paus.